Lyxiga upplevelser som sätter guldkant på resan.
Havsvattnets sälta svider i sprickorna på mina knogar. Snart två år av envist tvättande och spritande av händerna har gjort dem torra och fnasiga. Jag glider ner i den ljumma saltvattenpoolen och flyter direkt upp till ytan som en kork, samtidigt som axlarna flyttar ner några centimeter. Vi är på thelassoterapi, ett slags tunisiskt spa, och det dröjer inte länge förrän jag märker att det händer något i kroppen.
Att hemestra betyder inte att bara gå hemma och vara ledig. Tvärsom - att sätta guldkant på hemestern är det perfekta tillfället att upptäcka vad din hemstad har att erbjuda.
En spasöndag gör kroppen len och mjuk och själen snäll. Det insåg jag när vi var i Karlstad på Sundstabadets relaxavdelning Njuta. Det råkade dessutom vara en söndag och ett spa var precis vad våra novemberbleka och hösttrötta kroppar behövde.
När vi går ut i pausen bländar solen oss och det tar ett par sekunder innan jag minns var jag är. Vid det stilla vattnet i Ljusnaren. Sjön som fått sitt namn för att den var så ljus och lysande i kontrast till den mörka, djupa skogen runtomkring. Att vi nyss var mitt i Trollflöjtens fantasifulla kosmos är svårt att tänka sig när den verkliga världen är tyst och stilla utanför.
Det tunga regnet plaskade mot bilrutan och från den varma asfalten ångade stora moln. Ju djupare in i de trolska Bergslagsskogarna vi körde, desto större blev kontrasten mellan årstiderna. Vi var mittemellan i flera olika betydelser - balanserade mellan sommar och höst, stad och skog, semester och vardag, grönt gräs och gula löv.
Söderköpings brunn har verkligen tagit fasta på tema vatten. Vi kliver in i ”upplevelseduschar” med tropiskt regn med fågelkvitter, vattenstrålar som masserar från sidorna och moln av dimma som svalkar. Sedan fortsätter vi i basturum med mynta- och äppeldoft, vidare in under rör som släpper snömos på oss och avslutningsvis stoppar vi fötterna i bubblande fotbad.
Jordens diamanter, svarta guldklimpar och kulinariska knölar. Tryffels alla smeknamn skvallrar ju om hur lyxiga och läckra dessa delikatesser anses vara. Tryffelturen i bergen blev min drömmiga bild av den italienska smaksensationen som jag hade sett fram emot så länge att få uppleva. Verkligheten blev inte alls som drömmen – utan så mycket bättre.
I Muricas lagun Mar Menor, är vattnet är mycket sötare och varmare än i Medelhavet - trots att bara en smal landremsa skiljer de olika vattnen åt. I lagunvattnet samlas lera som sägs vara hälsosam och helande, med andra ord bra för både kroppen och själen.
Om jag säger guf, drys och flødeboll - säger det dig någonting? Mitt danska ordförråd är inte så stort, men dessa tre ord har jag nu lärt mig. Tack vare Ormesta glasskafé i Örebro.
I påskas var vi i Nora och lunchade på Bonnatösens burgare. Bergslagens bästa? Ja, bland de jag har ätit - absolut!
Jag gillar ju visserligen att upptäcka något annorlunda på resor och att försöka se bortom det typiskt turistiga. Men klassiska sevärdheter är ju ändå klassiska av en anledning. Så är det inte lite kul ändå att kunna checka av dem?
Tack och hej till 2023! Ett annorlunda år då jag varit hemma mer än någonsin - vilket delvis har märkts på resebloggen. Färre inlägg om resor, samtidigt som jag gjort andra “resor” som tagit både tid, energi och pengar.
Resevärlden är full av begrepp som speglar trender och behov i omvärlden. Jag tycker ofta att begreppen säger mer om tiden vi lever i, än vad de faktiskt betyder. Nyorden i resevärlden bidrar också till att skapa nya reseanledningar och engelska ord som slutar på -cation verkar vara särskilt gångbara.
Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen. Och så vi då.
En av de finaste etapperna av Bergslagsleden är, i mitt tycke, den fjärde. Den sträcker sig mellan Nyberget och Uskavi och är 23 kilometer lång. Jag gick den etappen en solig septemberdag med bästa tänkbara vandringsällskap - Idun i magen.
Den stora frågan när det kommer till resor lyder… upptäcka eller upprepa?
Antal timmar som jag har surfat på reserelaterade webbsidor är… miljontals. Dels är ju resor mitt största intresse, dels kräver resor (tycker jag) en hel del research om de lokala guldkornen. På de här webbsidorna slinker jag ofta in för att boka (eller bara få inspiration till resor och upplevelser).
Det är en annan del av Spanien som ligger framför mina fötter – eller framför mina pjäxor, snarare. Det är bländande vitt och de branta bergen är täcka av pudersnö -inget jag tidigare förknippat med Spanien. Det skulle kunna vara svenska fjällen eller ett skidparadis i Schweiz – men vi bara knappa två timmar från den spanska solkusten.
Karstorp säteri ligger knappt tio minuters bilresa från Skövde. “På gränsen mellan stad och natur” skriver de själva på sin webbsida och det tycker jag stämmer väldigt väl. Karstorp säteri ligger inbäddad i lummig grönska och har Karstorpasjön så nära att morgondopp känns fullt rimligt.