Det finns platser jag stjärnmärkt på min mentala världskarta och städer jag aldrig kommer upptäcka färdigt. Vissa ställen längtar jag ständigt lite tillbaka till - som södra Mallorcas klippstränder, Ecuadors vulkansluttningar och Barcelonas skrivkaféer. Samtidigt finns lusten att åka vartsomhelst, bara det är nytt och outforskat. Så den stora frågan lyder…

…upptäcka eller upprepa?

Bratislava - huvudstaden i Slovakien som jag tycker jag “har gjort”. Eller har man någonsin det?

Hur är du - upptäckare eller upprepare?

Är du en sån som gärna gör en stad till “din”? Ett andra hem, där du kan genvägarna med förbundna ögon och förnamnet på kassörskan i kvartersbutiken. Eller är du en sån som är på ständig jakt efter nya intryck och kickar? Där såväl nästa dag som nästa resmål är oskrivna blad.

Oavsett om du söker den trygga känslan av att återvända eller vill ha den pirrande nyfikenheten över något nytt, tror jag att balans är det rätta. Att plocka sina smultronställen med omsorg men kanske testa något nytt väl på plats. Lite gamla favoriter, några nya bubblare. Behåll det som är bra och strunt i resten. Eller vad tror du?