Små men stora steg

Jag går till synes små steg på den frostbitna stigen, men det är stora steg för mig som mamma. Jag har längtat så mycket efter att kunna ta mig ut på riktigt - och nu känner jag att jag är på god väg! Eller snarare på “stig” än “väg”, faktiskt. Och det är just det som är grejen.

Det är sån frihet att kunna gå mina vanliga stigar igen och att jag inte behöver tänka barnvagnsbreda trottoarer. Idun, varmt inbäddad i dun och ull, sitter i sele på min mage och somnar snabbt i den friska luften.

Dessa små steg och stigar hemmavid är bara början på fler steg och längre turer. Du anar nog att jag är taggad på att resa och vandra med henne. Selen känns som världens reseräddare här! Vart går första riktiga resan med den, tro?

---