Bergslagsleden etapp 4: Nyberget till Uskavi

Från Nyberget till Uskavi

En av de finaste etapperna av Bergslagsleden är, i mitt tycke, den fjärde. Den sträcker sig mellan Nyberget och Uskavi och är 23 kilometer lång. Etappen bjuder på utsikter där du kan speja på gruvtorn på Närkeslätten, pausa vid fina rastplatser med myrmjuka sjöar och vandra längs böljande beteslandskap vid bergsmansgårdar. Ja, det känns som att hela Bergslagen finns komprimerad i denna vandring!

Jag gick den etappen en solig septemberdag med bästa tänkbara vandringsällskap - Idun i magen. Jag kunde knappt dra ihop blixtlåset på jackan över min sjumånaderskula och vandringsbyxorna var det inte tal om. Jag gick i tajts och tack och lov var vädret varmt så att jackan knappt behövdes.

Höjder som ger välförtjänt utsikt

Svetten lackade i sensommarvärmen när höjderna tog vid. Efter Limbergsmossen snirklar sig leden uppför etappens höjdare, Risberget. 256 meter över havet kändes i benen men var väl värt för utsikten! Härifrån är vyn fin över sjön Råsvalen och Stråssa gruva, som var en av Sveriges största järnmalmsgruvor en gång i tiden. Svårt att tänka sig nu, när lugnet råder och naturen omfamnar det gamla industriområdet med all sin grönska.

Sista vandringen innan föräldralivet

Det var så mysigt att vandra själv och låta tankarna flyga fritt. Eller själv och själv, Idun var ju med och jag småpratade med magen som jag alltid gjorde. Om vad jag såg, kände och tyckte. Och säkert om att jag längtade tills vi kunde göra sådana här vandringar ihop i framtiden.

Jag minns att jag njöt av varje stund, även de jobbiga uppförsbackarna, för jag tänkte att det kommer dröja tills jag har så här mycket egentid igen. Och jag njöt lika mycket av att fundera på vad (och vem!) som skulle komma snart. Ganska precis två månader efter den här vandringen föddes Idun och livet blev förstås sig aldrig likt igen!

Nu, ett år senare, tänker jag tillbaka på den här vandringsdagen som en fin uppladdning inför föräldralivet. Jag tankade så mycket energi på dessa kilometer och har dem i bakhuvudet när vi gör små utflykter, Idun och jag. Våra turer är varken så långa eller krävande som den här vandringen, men ger lika fina minnen och mycket mersmak.

---