Bergslagsleden etapp 17: Tivedstorp-Stenkällegården

I somras vandrade vi Bergslagsledens etapp 17 mellan Stenkällegården och Tivedstorp. Bergslagsleden är en 28 mil lång vandringsled som slingrar sig genom Bergslagen, Kilsbergen och Tiveden. Den 17:e etappen är ledens sista, som bland annat går genom Tivedens nationalpark. I det här inlägget skriver jag mer om själva vandringen, sevärdheter längs stigen och ett och annat tips på snabblunch att äta längs vägen.

Kort men krävande vandring

Vi gick etappen åt andra hållet, det vill säga att vi började i Stenkällegården och vandrade in i nationalparken. Etappen är relativt kort, 12 kilometer, och då vi inte skulle övernatta gick helt enkelt den tur och retur. Men kilometerna i Tiveden är i en klass för sig, det vill jag poängtera! På kartan är de givetvis lika långa som anda kilometer, men i benen känns det annat… Tiveden är på sina håll nämligen väldigt kuperat och etapp 17 likaså. Men det ger en häftig naturupplevelse att gå uppför små höjder och nedför i ravinliknande grönska, så det är väl värt mjölksyran.

Upp på Stora Trollkyrkoberget

I hjärtat av Tivedens nationalpark ligger Stora Trollkyrkoberget, som förr användes som samlingsplats för frikyrkorörelsers hemliga möten. Vi går upp på toppen och spanar på utsikten mellan de krokiga tallarna. Här är vi knappast ensamma, en solig julidag mitt i semestertider. Men det råder ändå någon slags stillsam stämning uppe på berget, som om ingen vill störa den andres upplevelse på toppen. Fint, tycker jag, att man kan få ha sina intryck “ifred” fastän vi delar dem med andra.

Paus och nakenbad vid Trollkyrkosjön

Efter berget gick vi vidare till Trollkyrkosjön där vi hittade en egen liten udde. Vattnet var alldeles grönblått och nästan helt stilla. Just som den sista vindpusten gav vika och lämnade vattenytan blank som en spegel, kommer ett muntert gäng med tyska tanter. De slår sig ner precis på udde mittemot oss och vi hejar och vinkar över vattnet. Jag ska fixa lite kaffe till oss och innan jag ens hinner skruva upp termosen, ser jag att det liksom lyser på ett bländande sätt från deras udde. Det är kroppar som inte har sett sol på väldigt, väldigt länge. De tyska tanterna är språngande nakna och tar sig mödosamt, med tjut och skratt, ner i vattnet. Vi har fikat uppdukat på vår udde, precis mittemot, och hamnar lite ofrivilligt på första parkett. Men varken de eller vi bryr oss egentligen, för inget är väl härligare än ett naturligt nakenbad i en sommarsjö?

Kryddig lunch på stormköket

Lunchen blev det allra enklaste, men kanske också det godaste: nudelsoppa med sting. Att ta med sig några klyftor vitlök, en chili och en liten påse kryddor väger ingenting men ger massor av smak. Är man smart hackar man allt hemma innan vandringen, men nu var jag lite lat. Så jag finhackade allt på plats och fräste i olja. Sen hällde jag på vatten som fick koka upp innan nudlarna åkte i. Lite restgrönsaker hemifrån hamnade också i kastrullen och vips, var sopplunchen klar!

—> Fler tips på snabb och god vandringsmat kan du läsa om här.

Efter lunch vände vi helt om och gick tillbaka mot Stenkällegården. Jag trodde det skulle vara tråkigt att gå samma väg tur och retur, men intrycken blir olika och mycket ser annorlunda ut från det andra hållet. Efter ett gäng tivedska kilometer i benen är det ibland också skönt att “bara” vandra med packning för dagen, så den här tur-och-retur-vandringen var ett perfekt sätt att upptäcka Bergslagsledens avslutande etapp.

---