Knivstigen utanför Falun - om att vandra mitt i en blåbärspaj
Det var mitt i sommaren, då juli håller på att tippa över i augusti och sensommaren redan känns i luften. Det går inte att ducka för det längre: sommaren är snart förbi. Men att den går mot sitt slut betyder också att något annat har sin början. Blåbärstiden, till exempel! Säsongen när de blåa bären fyller skogarna är här - och inte bara fyller, utan fullkomligt överöser dem. Det blev vi varse om, när en vanlig skogspromenad i Dalarna blev en vandring i rena rama blåbärspajen.
Knivstigens 11 kilometer
Den här sensomriga semesterdagen testade vi andringsleden Knivstigen utanför Falun. Jag hade inte gått den tidigare, men läst om den på naturkartan.se och Gamla Stabergs webbplats. Den förstnämnda kartan kom att visa sig väldigt användbar, då markeringarna längs leden inte var så bra. Så, första tipset om du vill vandra längs Knivstigen: ha Naturkartans ledbeskrivning i telefonen!
Namnet Knivstigen får mig att tänka på rövare och rån, kanske blev man knivhotad om man gick här på 1600-talet? Stigen är nämligen så gammal, om inte ännu äldre. Men namnet kommer från något så oförargligt som byn Kniva, där vandringen startar. Längs stigen finns skyltar som berättar om platsens historia - dock om varken busar eller banditer.
Fika vid fina Rudtjärnen
Knivstigen är 11 kilometer och slutar i Skålbo, mellan Falun och Långshyttan. Vi parkerade bilen vid startplatsen och hade ingen lust att gå hela stigen tur och retur, så vi gick helt enkelt halva och vände. Halvvägs längs Knivstigen ligger rastplatsen Yngves koja, en kolarkoja som har sett sina bättre dagar trots att den är “nybyggd” enligt beskrivningen. Men det var inte här vi pausade för halvtidsfika, utan vid en mycket finare plats i närheten…
…nämligen Rudtjärnen! Den lilla sjön låg som ett blänkande öga mellan höga väggar av gran och tall. Här fanns en stock att sitta på med utsikt över vattnet som glittrade i solen. Men det var egentligen något annat som drog min blick till sig. Alla dessa blåa bär. Överallt omkring oss. De hängde i stora klasar, som vindruvor, och tyngde ner risets späda armarna. Jag har aldrig sett så mycket blåbär i hela mitt liv. De var många, stora och överallt - det kändes faktiskt som att vi satt mitt i en blåbärspaj! Tillbakavägen blev 6 kilometer blåbärsstinn vandring. Jag frossade i bären som snart fick både mina fingrar och tunga att lysa blått.
Bra att veta om du vandrar Knivstigen
Leden går från A till B, det är alltså ingen rundslinga. Vill du starta och sluta på samma plats, kan du vända vid Yngves koja som är ungefär halvvägs (och fika gärna vid fina Rudtjärnen).
I Kniva är skyltarna få och dåliga. Likaså när leden närmar sig kraftledningarna - följ Naturkartan istället för pilarna, så kommer du rätt.
I Gamla Staberg, där Knivstigen startar, ligger Stabergs krog som har lunch och fika.
Du kan åka buss till startplatsen Gamla Staberg. Sök på Dalatrafiks webbplats!
Vill du vandra längre? Knivstigen är en del av den mycket längre Dalkarlsvägen som går hela vägen till Stockholm.
Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen. Och så vi då.