Bergslagsleden etapp 14

Det var en fin sensommardag, en sådan där dag när hösten ligger och lurar i luften. Sol som värmer och vindar som svalkar. Perfekt för att vandra! Jag tåg ett tidigt tåg från Örebro till Laxå med målet att vandra Bergslagsledens etapp 14.

Med tanke på att etappen går från en plats till en annan, alltså ingen rundslinga, blir det en logistik utmaning att lösa bilresa till och från vandringen. Kollektivtrafiken är inte alltid lösningen, särskilt inte på helger, så då får man vara lite kreativ! Därför vandrade jag inte hela etapp 4 från start till mål, utan det blev några gen- och senvägar på köpet. (Det finns ett tåg- och bussalternativ för den som vill gå prick hela etappen, jag skriver mer om det på slutet av inlägget.)

Tåg från Örebro till Laxå (och genväg till leden)

Tåget från Örebro centralstation till Laxå tog 40 minuter och jag började vandra direkt från perrongen. Det dröjde dock drygt 6 kilometer längs den halvtrista vägen 205:an innan jag kunde hoppa på leden strax norr om Mosjön. Men det var det värt, för snart kom jag upp på mossmjuka stigar i fina skogsmarker som jag förknippar Bergslagsleden så väl med.

Klapperstensfältet Ekåsabränningen

Efter en stunds vandring kommer jag till en skylt som pekar in på en annan stig. Det är en sidoslinga som går till klapperstensfältet Ekåsabränningen. För dig som inte har stenkoll (!) på klappersten så är det stenar som har blivit slipade under tusentals år av havsvågor eller strömmande vatten. Ofta finns dessa fält där landhöjningen har lämnat spår. Genom höjningen ändrades ju vattennivån, för vattnet drog sig undan och lämnade stenarna kvar vid den tidigare strandlinjen.

Rastplatsen Bäckalid

Efter ytterligare 3 kilometer ligger rastplatsen Bäckalid. Här finns vindskydd, eldstad och dass. Det finns även kallkälla (men obs, koka vattnet!) och en kolarkoja. Det var lite slitet - eller kanske välanvänt? Men som tur var, ville jag ändå vara ute i solen så längtan efter tak över huvudet fanns inte. Här åt jag lunch och vilade både fötter och magen (som då var i sjunde månaden).

Rankemossens naturreservat

Strax efter Bäckelid slingrar sig leden till Rankemossen, en av Närkes största orörda mossar. Såhär på höstkanten lyste hela marken i rött, som om den glödde och brändes. Jag gick upp på den stora stenen som kallas Predikarberget för att få utsikt - och ja, vilken utsikt sen! Röda myrmarker så långt ögat kunde nå. Visträckt som en stor, mossklädd savann.

Följande kilometer gick längs snällstigar, sådana där som inte lämnar spår av mjölksyra i benen. De är vilsamma för både kropp och själ, för man behöver inte tänka så mycket. Bara gå, gå och gå tills leden säger något annat.

Rankemossens naturreservat.

Trollkarlsberget

Innan vandringen är slut går leden förbi fler ställen som är markerade på kartan. Ett av dem är Trollkarlsberget som har en lite annorlunda historia. Berget är känt för en tromb på 50-talet, som svepte med sig alla träd och lämnade toppen helt kal. Inget träd här är alltså äldre än 50 år.

Svartå Bruk

Till slut når leden fram till Villa Lugnsbo, som en gång i tiden tillhörde Svartå Bruk AB. Villan var då bostad åt disponenten på bruket men är idag privatägt. Svartås gamla bruk ger en känsla av hur det kunde se ut i brukssamhällen förr i tiden. Nuförtiden är det mest en småslumrande by, men också en av hållplatserna på busslinjer mot både Karlskoga och Laxå. Här hoppar jag på bussen till Karlskoga och tar mig vidare hem till Örebro.

I och med genvägen från tåget i Laxå missar jag ju en del av etapp 14, till exempel Ramundeboda kloster och Borasjöns badplats. Om du vill gå etappen i sin absoluta helhet kan du ta en buss från Laxå resecentrum till Ramundeboda och starta vandringen där.

Bra länkar för att planera vandringen

• På Bergslagsledens webbplats kan du läsa mer om etappen och även se kartan.

• Hos Länstrafiken hittar du tidtabeller och priser för buss.

• På Utsidan skriver Håkan Friberg väldigt utförligt om hela etappen.

---