Vem är jag? 5 frågor om mig
Vem är du?
En nyfiken upplevelseälskare och generellt väldigt glad människa.
Vad tycker du om?
Jag tycker om att inspireras och inspirera. Helst med upplevelser och sådana minnen som gnistrar lite extra. Jag gillar att resa och vara i rörelse, gärna utomhus. Resor är nog mitt livselixir, när jag tänker efter. Det är då jag lever som mest och bäst. Jag tycker också om människor, i lagom dos. Gillar självvald ensamhet också, och finurliga ord.
Vad vill du lära dig?
Att hjula. Att koka perfekta ägg. Att kunna karta och kompass. Att laga cykelpunkor. Att ta dagen mer som den kommer.
Saknar du något i livet?
Min mormor. Och ibland att kunna bli ordentligt arg, lite jävlar anamma liksom.
Vad får dig att känna värme inombords?
Att vara ute i skogen och lyssna på tystnaden. Att värma fingrarna vid en sprakande eld. Att dricka vårens första utekaffe i solen med mamma. Att vakna en helgmorgon i sängen med Gunnar och ha hela dagen oplanerad. Att scrolla SJ-appen och ha en drös med tågbiljetter bokade. Att fnittra med åt saker med min lillebror. Att äta fin mat och dricka vin med familjen.
Nu är jag nyfiken på dig! Vad är dina svar på de här fem frågorna?
Jag har längtat så mycket efter att kunna ta mig ut på riktigt - och nu känner jag att jag är på god väg! Eller snarare på “stig” än “väg”, faktiskt. Och det är just det som är grejen.
Ett år är inte till ända förrän sista punkten är satt, visst är det så? För min del blir det punkten i slutet av det här inlägget, som handlar om år 2022: resorna, upplevelserna, minnena. Men också bloggens toppar och dalar. Häng med på summeringen av ett år som blev annorlunda, mysigt och väldigt fint.
Varje nytt år känns som ett lysande vitt, oskrivet pappersark. Eller varför inte ett lika vitt och lika oskrivet blogginlägg? Oavsett format, är det lika härligt att veta att det är redo att fyllas med nya upplevelser och resor.
När 2019 skulle bli 2020, skrev jag en lista på saker jag önskade mig in i det nya året. Det var bara veckor innan ett visst virus fick hela världen i gungning. Tänk om vi visste vad som skulle komma? Då hade jag antagligen önskat mig något helt annat. Kanske hade jag önskat att kunna kramas utan risk för smittspridning? Eller kanske att kunna resa utan en triljon intyg och bevis? Hursom, det här önskade jag mig - och såhär gick det med önskningarna året efter:
Hösthyllningarna har duggat tätt i år! Kanske är det för att vädret har varit milt, eller för att solen har lyst på ovanligt många höstpromenader? Eller är det helt enkelt att livet känns lite ljusare - trots att vi går mot mörkare tider? Oavsett, vill jag stämma in i hyllningarna - för i år har jag till och med listat fem saker jag gillar med den här årstiden.
När årstiderna växlar, kommer listorna. Att bloggar fylls av dröm-, mål- och planeringslistor är ett säkert tecken på att en säsong är slut och en annan tar vid. Som nu, när hösten är här!
Lagom tills syrenen blossar, tänker jag alltid på den somrigaste dikten som finns: Lärodikt den 1 juni av Kajenn. Jag tänker på att jag har 100 sommardagar och att alla ligger framför mig. Jag tänker också på hur jag ska fylla dem, med stora och små saker, göranden och varanden. Men jag tänker också på hur jag vill bevara minnena av dem.
Min digitala närvaro - vad sjutton menar jag med det egentligen? Räcker det inte med att vara närvarande i den analoga världen - måste jag vara det i den digitala också? Ja, det tycker jag och jag ska berätta varför!
Som många andra arbetar jag hemifrån. Jag har gjort det mer eller mindre sen i våras och vid det här laget sitter rutinerna. Det senaste halvåret har jag lärt mig mycket om mig själv, bland annat att jag trivs riktigt bra med att jobba såhär!
Den stora frågan när det kommer till resor lyder… upptäcka eller upprepa?