Stjärnlunch vid Hjälmarens strand
En av årets sista dagar hittade solen hit - eller var det vi som hittade solen kanske? I vilket fall skyndade vi oss att packa med mat, kaffe och kamera och åka en bit utanför stan. Solnedgången bådade gott och dessutom skulle “Betlehems stjärna” synas på himlen. Senast det stjärnfenomenet (som egentligen är Jupiter och Saturnus står i linje) syntes var för 800 år sedan. Och det kändes väl ungefär lika länge sen jag såg solen…
Du kanske inte tänker på Örebro som en sjöstad? Trots att Hjälmaren, som är Sveriges fjärde största sjö, ligger strax intill stan tycker jag inte vattnet känns “nära”. Det är nog för att man varken ser det blå eller känner någon bris i stan. Eller kanske för att vi inte pratar om Örebro som en sjönära stad? Hursom, åker man en bit bortanför centrum väller Hjälmaren ut sig och kantas av uddar och vikar. Fjärdeplatsen i storleksordningen känns plötsligt självklar.
Vid Hjälmarens strand ligger naturreservatet Ekeby Dreve, som jag ännu inte hade varit i. Det var också målet för vår stjärnspanarfärd! Jag kände mig nästan yrvaken när jag stapplade ur bilen och ut i ljuset. Himlen åmade sig i rosa, gult och ljust lila. Sjön låg stilla tills några änder fick fart i vassen. Vi packade upp vår sena lunch, köttbullsmackor och saffransbullar, medan solen sakta sjönk ner bland träden. Såg vi stjärnan i det blå? Nej, ingen Betlehems stjärna syntes på himlen, men däremot en förtrollande solnedgång. Årets finaste kanske? I alla fall den mest minnesvärda.
Om jag säger guf, drys och flødeboll - säger det dig någonting? Mitt danska ordförråd är inte så stort, men dessa tre ord har jag nu lärt mig. Tack vare Ormesta glasskafé i Örebro.