2020 - ett ovanligt och oväntat år

I slutet av 2019 skrev jag: “…jag gillar 2020 redan. 2020 är jämt, runt och fint. Kul att skriva och skönt att säga. Ja, 2020 kommer bli en toppenår - allt talar ju liksom för det!” Det här hade jag planerat när 2020 började:

• att vandra i Skåne

• att fota mer och bättre

• att springa mer i skogen

• att resa mer på temat “gourmandring”

Hur blev det då, 2020? Blev något ens som jag hade trott eller tänkt? Nej, 2020 kommer inte gå till världshistorien som året allt gick enligt plan. Det är det märkligaste jag har upplevt och jag tror att många känner detsamma. Bland alla inställda resor, framflyttade planer och omkullkastade idéer har jag dock lärt mig massor. Att inte ta vissa saker för givna. Att leva mer spontant. Att vara glad att jag är frisk. Att våga ha tråkigt.

“Att leva mer spontant. Att vara glad att jag är frisk. Att våga ha tråkigt.”

Det låter pretto att känna tacksamhet för det lilla, men så är det. I våras tyckte jag det var outhärdligt att ställa in resa efter resa och inte veta när jag skulle åka utomlands nästa gång. I somras började jag uppskatta nya sätt att resa och uppleva saker. I höstas landade jag något sånär i hemmalivet och började gilla läget. Eller, gillar gör jag inte, snarare accepterar. Visst saknar jag att resa så det kryper i kroppen! Men den tiden kommer igen, snart.

Hur blev det med Skåneresan?

Jag åkte till Skåne och vandrade nya Skånleden i Kristianstad i maj. Det var underbara dagar vid havet och på mysiga, lantlyxiga boenden. I september åkte jag till Skåne igen, denna gång för att vandra på Hovdala utanför Hässleholm. Även här hade jag soliga, fina dagar med god mat och sköna vandringsturer.

Hur blev det med fotandet?

Jag kom in på en distanskurs vid Luleås universitet och pluggade foto hela hösten. Det var nog den bästa kursen jag läst! Nu fortsätter jag fota på egen hand, med tips och lärdomar från kursen i bakhuvudet. Under året har jag också tagit fotouppdrag och sålt bilder som frilansfotograf. Spännande utveckling!

Hur blev det med löpningen?

Nja. Jag har sprungit som vanligt, inte så mycket mer eller längre som jag hade tänkt. Skogen har varit min laddstation under året. Här har jag fyllt på med energi - i både springskor, vandringskängor och svampplockarstövlar. Därför har jag inte velat tömma mig på energin här, det har känts paradoxalt på något sätt. Men jag är fortfarande nyfiken på hur riktigt långa löpturer känns och kommer varva “laddning med tömning” i skogen 2021.

Hur blev det med gourmandringarna?

Ja, faktum är att vandra och äta gott har gått som en röd tråd genom hela mitt 2020. När det sociala har flyttat utomhus pga pandemin, har ju även många måltider gjort det. Jag umgåtts och fikat, frukostat, grillat, kaffepromenerat, glöggat och snacksat utomhus i alla väder. Mitt inlägg om vandringsmat är det mest lästa på bloggen - någonsin. Det är en tydlig trend, inte bara på min blogg, som jag tror kommer fortsätta även nästa år.

Hur blev 2020 för dig? Vad har du lärt dig, upptäckt eller kanske ångrat?

---