Colombia: 5 svindlande vandringar
Det är något visst med att vandra. Att upptäcka nya länder till fots och vara mitt i naturen. Colombia visade sig vara ett vandringsvänligt land med svindlande höjder och svettiga stigar. Här är mina 5 bästa tips för vandraren!
Valle de Cocora
I södra Colombia ligger Valle de Cocora. Valle betyder "dal" och det är just vad det är - ett skålformat landskap med världens högsta palmer, vaxpalmerna. Naturen skiftar från sammetslen stäpp till vild och vacker urskog. Vi vandrar genom snår och vattenfall och slutligen till bergens bitande vindar och kala hjässor.
Tuff vandring upp till toppen på 2860 meters höjd.
Från Valle de Cocora, till Acaime och vidare till Finca La Montaña tar vandringen cirka 6 timmar. Det är en tuff tur, speciellt på 3000 m.ö.h. Att andas är som att aldrig bli mätt på luft och stegen är som att vada i sirap. Syret räcker inte till och huvudet snurrar. Höjden påverkar alla olika och vet du i förväg att du är känslig, köp kokablad och tugga på under vandringen mot toppen! Det lindrar och lättar, finns att köpa i varenda gathörn i bergsbyarna.
Vaxpalmerna är Colombias nationalträd och kan bli upp till 60 meter höga.
Vaxpalmerna ser lustiga ut från ovan. De liknar ljusen på en födelsedagstårta, när de skjuter upp ur den gröna marsipanen med palmkronorna som flammande lågor på toppen. Väl nere i dalen är de dock svindlande höga och jag kände mig som Teskedsgumman i jämförelse med deras 60 metrar rakt upp i skyn.
Från böna till kopp i San Agustín
Vi åkte till San Agustín i södra Colombia för att, likt alla andra, kolla in de mystiska, tusenåriga stengudarna. Men istället åkte vi därifrån med minnen från en av de finaste vandringar jag gjort. Rätt snabbt drabbades vi nämligen av stensyndromet, du vet, har man sett en har man sett alla...
Så vi skippade den arkeologiska parken och upptäckte den makalösa naturen omkring istället. Utan kartor och gps, men med full frihet och all tid i världen, vandrade vi bland rader av kaffebuskar och busiga björnbärssnår. Bonden Marcos fick oväntat besök i sin trädgård när vi ramlade in. Han visade stolt upp sina bönor, som snart kanske hamnar i en kopp nära dig?
Tayrona National Park
Nationalparkernas nationalpark. Där det salta Karibiska Havet möter Sierra Nevadas djungelberg ligger Tayrona i norra Colombia. "Du har inte varit i Colombia om du inte har varit här", säger de.
Vi har köat en halv dag, vandrat resten av dagen och betalat saftiga summor för att komma in i parken. Förväntningarna är minst sagt höga - men det är värt det. Landskapet är som taget ur Jurassic Park och de paradisiska stränderna flätas samman av gigantiska stenar och snårig skog. Förutom att slumra på stränderna och knäcka kokosnötter, går vi till den gamla indianbyn Pueblito. Det är en svettig tur på några timmar, där vi får sällskap av apor och kameleonter.
Vi stannade ett par nätter och tältade på Don Pedros camping. En morgon köpte vi frukost från ett skjul där doften av hembakat bröd spred sig över hela stranden. Bullarna var varma, direkt från ugnen, och kaffet nyrostat. Det var och förblir mitt bästa matminne från Colombia!
Den eviga våren i Medellín
Colombias näst största stad var länge världens farligaste. Idag har Medellín städat undan de mörka spåren av knarkhandeln och drogkartellerna och har återtagit sitt smeknamn "den eviga vårens stad". Det är ljust, sprudlande och svalt - precis som den finaste vårdagen.
Vi flyr människomyllret i Medellíns miljoncentrum och tar linbanan till Parque Arví, en park som är så stor att ordet "park" inte räcker till. I detta stora naturområde försvinner stadens sus och fåglarnas orkester blir ett skönt soundtrack denna långa, soliga söndag.
Mångmiljonstaden Medellín tystnar på bergets topp.
Cuidad Perdida - hardcorehike
För dig som vill slåss med jättemyggor och klafsa till midjan i lera är vandringen till la Cuidad Perdida den perfekta turen! "The Lost City Trail" är Colombias svar på Inkaleden och tar ungefär 5 dagar. Vi utmanade oss inte med den här hardcorehike denna gång, men sägnen om staden som försvann och guldet som finns kvar lockar mig fortfarande...
Stad av ljus som skimrar från ovan.
Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen. Och så vi då.