Det är så lätt att andas i bergen. Den kristallklara luften liksom dammsuger kroppen inifrån och ut när jag tar djupa, långa, lugna andetag. Jag glömmer så snabbt hur frisk luft verkligen känns - men glömmer också bort att njuta av den stunden i nuet. Vad hände med härvaron, att vara här och nu i resan?