Rapport i härvaro från Barcelona
Att vara här och nu, i mesta möjliga härvaro, betyder att alla sinnen samlar intryck. Här är mina, just nu:
Ser: Nya grannar i fönstret mittemot. Jag soffsurfar några dagar innan jag säger ciao till Barcelona och reser vidare. Som tur är bor jag fortfarande i Gràcia, men fyra kvarter längre bort. Nog långt bort för att gå vilse ändå, så jag upptäcker nya vrår i området och blir nykär i denna del, min favorit, av Barcelona.
Hör: En sorgsen flamencosång slingra sig upp mellan hustaken. Jag vet inte vem, var eller varför, men melodin skvallrar om både hjärta och smärta.
Luktar: Svett. Jag. Värmen är dallrande och duschen är ur funktion på grund av gasläcka. Helst av allt vill jag bara svalka mig och bada i isglass, men tänk vilket slöseri att inte ÄTA den istället!
Smakar: Sött av glass förstås! Glassen av getmjölk från Bodevici har fått en konkurrent. Min latinska butik på hörnet har kokosglass med suspekt omslag men fantastiskt innehåll. Som att slicka på en piña colada på pinne.
Känner: En luden sängkamrat. Den håriga herren Bambi har bestämt sig för att agera huvudkudde i min säng och eftersom jag vill vara snäll och tacksam soffsurfare får han väl vara det... Även om det inkluderar en hårboll i ansiktet.