Yoga handlar inte om att nå tårna
Varför yoga med Gracia? Det är inte bara namnet på yogastudion som jag samarbetar med i denna lilla yogaserie, utan också en lek med ord på spanska. Gracia betyder ungefär glädje, lust och är väl precis vad yoga ska handla om? Dessutom är ju Gracia namnet på mina hemtrevliga hoods i Barcelona.
Framåtfällningar i yoga handlar inte om att nå ända fram
I veckans position fäller vi framåt. En framåtfällning kan knäcka skönt i ryggkotorna, men kan också knäcka självförtroendet på vilken yogamatta som helst... När grannen på mattan bredvid kilar in fotsulorna i armvecken med raka ben och jag själv förtvivlat stretar, drar, sträcker i kroppen min, känns tårna långt borta. Tio små guppande öar i horisonten, onåbara?
Den här veckan handlar, rubriken till trots, inte om att nå sina tår. Det handlar däremot om vad som händer på vägen dit. Om jag blundar för det kantstötta självförtroendet och lägger ifrån mig mina kritiska glasögon... blir tårna längst där framme nåbara när jag fokuserar på dem och inte på grannen med aparmar. Med blicken på rätt ställe och utan att jämföra mig med någon annan spelar det mindre roll vart vägen mot tårna slutar - det är liksom resan dit som är det viktiga.
Det var inte förrän jag vände upp och ner på världen som jag förstod hur det kunde vara. Jag förstod att flygande mattor inte flyger av sig själva, men att jag faktiskt kunde få dem att göra det.
Det är så lätt att andas i bergen. Den kristallklara luften liksom dammsuger kroppen inifrån och ut när jag tar djupa, långa, lugna andetag. Jag glömmer så snabbt hur frisk luft verkligen känns - men glömmer också bort att njuta av den stunden i nuet. Vad hände med härvaron, att vara här och nu i resan?
Mina kinder brinner fortfarande av genans när jag tänker tillbaka på braket, hunken och hur min skimrande aura av yogavärlden plötsligt blev mänsklig. Men jag tänker också på hur förlösande och avslappnad jag blir av yoga och påminns om varför jag yogar, egentligen.
I nya numret av Yogaworld har jag skrivit ett reportage om att leva fritt från regler inom yogan. En matta utan måsten, ett par solhälsningar utan borden. Det låter ju självklart - det tyckte jag också, tills jag en gång satt där i lotus och insåg hur alla krav och normer slog knut på kroppen min.
En solhälsning mot den strålande solen, en myra på stortån i avslappningen och en papegoja som obesvärat struttar omkring mellan mattorna. Ja, en helt vanlig morgonyoga i Barcelonas gröna hörn.
3 små saker som gör mig så snäll. Jag blir helt enkelt en snäppet bättre Sanna tack vare dem. De 3 små sakerna har sina egna dagar, men jag gör dem alla dagar i veckan för varje dag är ju värd att vara snäll på.
På min yogamatta kan det hända grejer. Det är skönt att släppa taget, låta tankarna flyga och kroppen pysa. Men vad tycker den bredvid om det?
Ett träd som står stadigt med rötterna nedåt och grenarna uppåt trots att vindarna blåser hårt. Hur visar Eugenia denna veckas i bloggens yogaserie med positionen Trädet. När livet stormar omkring mig och ruskar om i trädkronan, tänker jag på träden vars rötter håller dem på plats. Jag står med fötterna på jorden och fäster blicken i himlen. Bara finns till mittemellan och är länken som kopplar samman.
Varför yoga med Gracia? Det är inte bara namnet på yogastudion som jag samarbetar med i denna lilla yogaserie, utan också en lek med ord på spanska. Gracia betyder ungefär glädje, lust och är väl precis vad yoga ska handla om? Dessutom är ju Gracia namnet på mina hemtrevliga hoods i Barcelona.
I förra inlägget om yoga, skrev jag om mitt samspel mellan att resa och att yoga. Varför det sökande syftet är detsamma och hur det ena kan förstärka det andra. Nu ska jag berätta om vilka yogastilar jag har testat och vilka platser i världen jag har speciella yogaminnen från.