Jag är så tacksam att mina föräldrar släpade runt mig och min lillebror på resor i hela världen när vi var små (och även stora). Om jag hade vetat då hur mycket jag skulle komma att älska resor nu, hade jag nog gett min snälla mamma och pappa lite mer uppskattning som medresenärer. För jag drömde om helt andra resor när jag var liten….

Hotell med hiss

"Är det hotell med hiss?" kommer jag ihåg att jag frågade och innerligt hoppades att pappa skulle säga ja. Men när vi stod framför vårt "hotell" i Thailands djungel i mitten av 90-talet förstod 6-åriga Sanna varför pappa inte ens hade svarat på frågan. Hiss? Vi bodde i ett träd. Som man fick klättra upp i. Sen åt vi soppa på orm och spenderade hela natten med att schasa ut spindlar stora som hundar ut ur träkojan.

Jag ville resa som jag trodde att alla andra i min lågstadieklass gjorde - till vitkaklade hotell med silvriga hissar och turkosa pooler. Som liten vill man helst vara lika alla andra och kan inte riktigt se värdet i att uppleva något annorlunda - tack och lov tänker jag tvärsom nu men det är ändå roligt att minnas vilka resor jag drömde om som liten.

Förutom hotell med hiss, drömde jag också om...

Ridläger på Irland

Efter hotell med hiss var det hästar som gällde. Gärna isabellfärgade Connemaraponnys med flätade manar och snälla, mörka ögon. Jag såg framför mig hur min egen fläta fladdrade ikapp med ponnyns när vi galopperade över gröna kullar på Irland. Som taget ur en saga från tidningen Min Häst! Att jag sen knappt vågade mer än trava eller rida på någon annan än sömngångaren Lillstrumpa på ridskolan hemma är en annan historia.

Busiga chilenska hästar - långt ifrån min sömninga Lillstrumpa...

Skrivresor till storstäder

När jag var ungefär 8 och började förstå att ord och meningar var min grej, utvecklades dagboksskrivandet till noveller och sagor. Snart insåg jag också att resereportaget och jag inte bara hade en fling, utan att det var livslång kärlek på gång. Efter det drömde jag om att sitta på skramliga kaféer i storstäder någonstans i Europa, skriva snirkligt för hand och måla impulsiva illustrationer på servetten. Självklart skulle jag dricka kaffet svart som natten, ha baskern på sned och bli en sån stammis på stället att personalen paxade bästa bordet i hörnet åt mig varje dag.

Ett av alla drömmiga skrivkaféer, här på Biocenter i Barcelona.

Skrivresorna blev mer än bara drömmar - de blev (och fortsätter att bli) verklighet, fast med smärre modifieringar. Det tog några år och många tappra försök innan jag slutade med mjölk i kaffet, jag insåg att skriva på laptop är rackarns mycket snabbare än för hand och att ställen med mycket ljud stör mina tankar. Men ganska så nära 8-åriga Sannas drömresa ändå!

Vilka resor drömde du om som liten?