Jag vill inte kalla mig gravjägare, tombstone tourist eller "taphofile", men kyrkogårdar brukar hamna rätt högt på min önskelista när jag reser. Det är lugnt och rofyllt, ofta en skön konstrast till storstädernas brus. Men när jag går omkring i stillheten på någon kyrkogård i världen, är min hjärna allt annat än stilla. Inget får paradoxalt nog liv i mig som att vandra bland de döda.