Vart vi än går i Aten, är det som att någon ständigt spanar på oss. Någon med allsmäktig blick, någon högt uppifrån, någon mellan jordelivet och himmelriket... Jag kan inte släppa känslan av att vara lite iakttagen, tills jag höjer blicken - mot klippan - och förstår varför.