Äta i Helsingfors: kulturella konstraster som sätter smak på finsk mat
Det var kväll i staden på andra sidan Östersjön och vi strosade omkring i skandinaviskt sensommarljus. Himlen var ett tak av silverskimrande marmor och Domkyrkans fasad bländade oss med sin kristallklara färg. Den vita staden kallas den - jag förstod plötsligt varför och slogs samtidigt av hur många nyanser av vitt det finns omkring oss: gräddigt, frostigt, kalkigt, marshmallowigt…
Du har säkert anat att det är Helsingfors jag skriver om - som just den här kvällen kändes som ett nordiskt Barcelona klädd i vit skrud. Augustivärmen dallrade på trottoaren och festivalen i stan höjde pulsen ytterligare. Från uteserveringarna klirrade glasen och skratten klingade ut i natten.
I slutet av sommaren åkte vi till den finska huvudstaden för en weekend. På bara några få dagar hann vi äta både traditionell finsk mat, tapas med twist och gröt på torget ur papptallrikar. Här kommer första tipset på ett lite roligare och lite annorlunda matställe i Helsingfors!
Restaurang Konstan Möljä
“Renen med lingon, laxen med tartarsås - men nej, inte köttfärsen med rödbetor och surgrädde för guds skull!” domderar kokerskan från köket medan hon hackar saltgurka så att skärbrädan dallrar av skräck.
På restaurangen Konstan Möljä är det inte fråga om vad gästen önskar, utan vad köket erbjuder - och det ska vara rätt tillbehör till rätt mat, inser vi snart av hennes raka instruktioner.
De storögda asiatiska restauranggästerna tar förvirrat lite sill, lingonsylt och surkål och blandar ihop allt på sina tallrikar. Men det skulle de inte ha gjort. Och tur var nog att de inte förstod finska förbannelser…
Finsk mat från havet
“Vegetarisk mat frågar du efter? Ja, vi har ju sillen och laxen och braxen och…” börjar kocken förklara, för att sedan instruera vilken sås som ska vara till vilken fisk.
Finsk mat är kanske inte den vegovänligaste, men jag som inte är vegetarian utan äter fisk kunde plocka ihop många goda saker från buffébordet. För det är buffé som gäller på Kostan Möljä, både förrättsbord och varmrättsbord som gästerna ivrigt tar för sig av. Det är en mysig stämning i den lilla restaurangen. Borden står så tätt att man kan skåla med grannarna och det marina temat går igen på både tavlor, tak och tallrikar.
För 20 euro per person äter vi oss mer än mätta och har dessutom fått smaka många olika delar av det finska köket. Även om det blev lax med lingon och ren med rödbetor - eller om det blev surgrädde på saltgurkan och kött med romsås..?
Kulturella konstraster sätter smak på maten
Finsk mat har inte riktigt fått utrymme på min mentala matkarta över världen. Fram tills nu. För samtidigt som vi smakar oss igenom Helsingfors, läser jag om matkulturen i Finland och vad som kan ha format det som är det finska köket idag. Ett särskilt ord går igen i nästan allt jag läser: kontraster. Mellan midnattssolen och polarnatten, det urbana stadslivet och de tysta skogsgläntorna, den salta lakritsen och den söta mjölkchokladen. Konstraster skapar spännande skiftningar, om det är så är i konst eller musik - eller mat. Kanske är det just det som får mig att fastna lite extra vid den finska maten?
På min tallrik ligger rökt lax med en stickig sälta, syrligt vassa inlagda gurkor, söt smetana som lugnar likt balsam och lingon så beska att tungan krullar sig. Så många smaker, så många kontraster och så himla gott. Om Finland smakar så här vill jag äta mig igenom hela landet.
