Bad, barer och bakelser i Budapest

Bubblande bad, de allra bästa bakelserna och brokiga barer. Alla goda ting är tre – och dessutom på bokstaven B – i Budapest. Under en sensommarvecka upplevde två vänner och jag den ungerska huvudstaden med dess söta bakelser, salta bad och starka paprikagrytor.

Budapest - en promenadvänlig stad 

Mitt första besök i staden gav mersmak och sådde en längtan att åka tillbaka igen. Flygresan var enkel och smidig med direktlinje från Arlanda. Dessutom hade vi turen att få hyra en lägenhet mitt i centrala Budapest. Stadens höjdpunkter och sevärdheter samlade på gångavstånd ifrån varandra, vilket gör Budapest till en promenadvänlig stad. Några få gånger tog vi tunnelbanan för en liten slant, vilket var ett smidigt och bra färdmedel.

Vädret visade sig vara svårt att spå, så när himlen plötsligt öppnade sig och vattnet strilade ner över stadens gator och torg, passade vi på att se oss omkring inuti alla dessa vackra byggnader och kyrkor. I St. Stefanbasilikan fick vi en glimt av den forne kungens mumifierade hand. Den lilla stumpen, inlindad i något liknande toalettpapper, var lite av en besvikelse men kyrkans väldiga takmålningar och pampiga dekorationer vägde upp helheten. Sedan bytte vi raskt byggnad och då även religion, till Stora Synagogan och judendomen. Med sina 3000 sittplatser var den imponerade stor och gav mig nackspärr av mitt storögda tittande upp i det konstfulla taket.

Parlamentet, en ikonisk byggnad i Budapest.

Picknick på Margaretaön och barhäng i judiska kvarter

Då solen tittade fram bakom molnen, passade vi på att besöka den gröna Margaretaön. Det är en nästan 3 km lång ö, mitt i floden Donau som delar staden i de två delarna Buda och Pest. Med rosor på kinden och solsken i blick, cyklade vi längs med floden med  het ungersk korv och smakrik ost i picknicken. 

På kvällen gick vi till barerna i de charmigt slitna husen kring de judiska kvarteren. Med en stjärnbeströdd augustihimmel som tak sörplade vi husets paraplydrinkar och lyssnade på udda, ungersk musik som skrålade ur en gammal stereo. Nattkylan höll sig på bekvämt avstånd efter en, två, tre färggranna cocktailglas.

Mörkt Förintelsemuseum och söta konditorier

Följande dag gick vi till Förintelsemuseet, ett ont måste om man besöker Budapest, tycker jag. Museet, som ligger vägg i vägg med Stora Synagogan, var skrämmande men intressant. Det lämnade en brännande känsla i magen med plats för eftertanke över historiens lopp.

Desto sötare minnen har jag från det anrika konditoriet Gerbaud. I över 150 år har det serverats sockriga konstverk och rykande hett kaffe till oräkneliga konstnärer, författare och politiker. Vid kaffeborden med lejontassar och under kristallkronorna har de diskuterat om stort och smått, löst världsproblem och njutit av godbitar signerade Gerbaud. Länge och väl njöt vi av bakelsen och såg sakta stadslivet segla förbi utanför fönstret. En oas i storstan och ett gyllene tillfälle att vila stadströtta fötter.

“Med en stjärnbeströdd augustihimmel som tak sörplade vi husets paraplydrinkar och lyssnade på ungersk, udda musik.”

Alla namn på pilträdet i silver påminner om krigets hemskheter.

Bubblande bad och bastu för själen

Szécsénybadet är ett av Budapests mest kända termalbad, som vi besökte en morgon när det regnade fint och försiktigt. Vi sjönk vi ner i den varma, puttrande grytan utomhus och lät regndimman bädda in oss i ett moln av sockervadd. I skydd av diset kunde vi nästan ljudlöst och osynligt simma från bassäng till bassäng, från den ena varma källan till den andra. De gamla gubbarna spelade schack medan damerna flöt runt som livbojar i den strömmande vattenslingan. Inuti det vackra, gamla badhuset i jugendstil fanns också olika bastus och kallbad som vi förstås provade. Det var rivande kallt så att det nästan ilade i skelettet, men själen kändes kristallklar efter de doppen.

Lite vilset som blev helt rätt hos Restaurang M

Att gå lite vilse är ofta det bästa man kan göra. Speciellt när man gör det i mörka kvarter där gatuskyltar har hamnat på sniskan och råttorna kalasar på sopbergen på trottoarerna. I slutet på denna skumma, namnlösa gata hittade vi ljuset i mörkret – eller snarare en dörr som det verkade lysa hemtrevligt innanför. Levande ljus och varma leenden mötte oss när vi gick uppför den knarrande trappan.

Restaurang M visade sig vara en dold pärla i de ruffiga kvarteren. Vi tittade ömsom upp på väggarnas blyertskonst och ömsom ner i den lovande menyn. Den kvällen blev vi härligt mätta på ankbröst och kalvmedaljonger, rosiga av rödvinet och lyckliga över att ha gått vilse och på sätt och vis hittat ”hem”.

“Levande ljus och varma leenden mötte oss när vi gick uppför den knarrande trappan. ”

Handritade teckningar på väggen istället för upphängd konst hos Restaurang M.

---