5 vårdagar i Paris - en personlig miniguide

Babar här varit där, Hemingway likaså. Amelie har gjort le Butte till sin, Edith Piaf både föddes och dog i staden, och tecknade Linnea var i målarens trädgård. Paris.

Fem dagar i maj. På tok för kort tid för att lära känna staden på riktigt, men länge nog för att redan vilja åka tillbaka. Detaljer. Det är inte vad man skriver på vykorten hem som man minns i längden. Snarare de små, väsentliga vardagligheterna som finns överallt runtomkring, men av någon anledning sällan plitas ned på de postade hälsningarna hemåt. Men här är en handfull, smakade, luktade, kända, sedda, hörda högst personligen av moi:

Jag upptäckte hur lätt baguettesmulor fastnar i franska skägg (och att man bara MÅSTE gnaga av den knapriga snutten direkt utanför brödbutiken). Jag kom på att kaffe i plastmugg aldrig smakar så gott som i parken, med gräs mellan tårna och sol på nästippen. Och att de afrikanska butikernas utbud må vara både "third" och kanske även "fourth hand", men oj vilka fynd! Jag fann tjusningen i det smakliga mötet mellan Chablis och Comté, där beskrivningar äro överflödiga, ty dessa svåruttalade namn räcker hela vägen till smaklökarnas himlaport!

Jag lyssnade på grannens jazzande saxofon som vaggade hela kvarteret till sömns, spillde kaffet på min vita blus och försökte planka in på en kyrkogård. Mamma och jag sprang genom ett Paris i spöregn drack rött och vitt och allt däremellan med bröd och ost under duntäcket.

Vi frös hela vägen till Monets trädgård för att kolla på näckrosor, för att sedan upptäcka att det inte var säsong för just näckrosor. Vi åt långluncher, på kryddiga Galleri 88 vid Seines östra strand, där poesin på toalettväggen skvallrade om att "Hugo <3 Simone" varit här och turturduvat sig. Vi lyssnade på morrande espressomaskiner och rullande franska konversationer från ett cafébord till ett annat.

Vi promenerade, gick vilse och tappade bort oss. Pratade, frågade, och förstod inte ett ord av svaren. Smakade, luktade, kände. Bekantade oss med en bit av ljusets stad och fick mersmak. Så tack för den här gången, Paris, och på väldigt snart återseende!

---