Borkhult Lapphem - mysigt kafé och boende i Östergötland
När jag vill ha koll på smultronställen i Östergötland vänder jag mig alltid till och en samma person - Cornelia. Hennes instagramkonto och reseblogg Lite mera rosa är fylld med tips på fina ställen, mysiga boenden, goda restauranger och annorlunda upplevelser i just den delen av landet. Cornelias tips sträcker sig visserligen över hela Sverige, ja världen, men Östergötland kan hon som sin egen ficka. Det var förstås tack vare henne som jag hamnade på Borkhult Lapphem, som ligger djupt och mjukt inbäddat i de östgötska ekskogarna.
Kafé, pensionat och kulturhus i Östergötland
Borkhult Lapphem är ett kafé, pensionat och kulturhus som drivs av systrarna Elisabet och Matilda Magnusson. De växte upp i byn Borkhult då deras föräldrar flyttade hit som gröna vågare på 80-talet. Systrarna växte upp och flyttade till storstäder, men Borkhult har alltid förblivit hemma för dem. Så pass att de köpte Lapphem för några år sedan och började förvandla det till sina drömmars hus. På sin webbplats beskriver de sig själva såhär:
“Långt bort från allt och nära verkligheten. Där allting går lite långsammare. En plats för mat, musik, konst och skratt.”
Jag skulle inte kunna beskriva det bättre själv. Visst är det långt bort “från allt”, iallafall om man räknar avstånd till närmsta större stad (en dryg timme med bil till Linköping) och nog känns det som att tiden går långsamt här, kanske har den till och med stannat? Däremot är det inte alls långt till lugnet och naturen, faktum är att vi är mitt i det gröna och sköna.
En bäck kluckar nedför stenarnas trappsteg och gruset knarrar under gästernas skor. Koppar och kaffeskedar klirrar mot porslin och från det stora, vita huset med loftgång doftar det nygräddade våfflor. Huset är imponerade och sticker ut på bygatan bland de annars rätt vanliga, röda stugorna. När byn flyttades från ena sidan av ån på slutet på 1800-talet byggdes Lapphem av material som blev över - därav namnet. Lapphem blev bostäder åt arbetarna vid bruket, sex lägenheter med varsin vedspis i. Idag har bostäderna blivit rum för pensionatets gäster, vart och ett inrett i personlig stil. Dessutom har rummen fått egna namn på östgötsk dialekt, som Druskan och Möshumlan. Vad det betyder, och vad de andra rummen heter, kan du läsa om här!
Jag hittar en vrå i det mysiga vardagsrummet och låter blicken vandra över alla detaljer. Krukor, tavlor, tidningar, kuddar och vaser. Rummen fungerar både som matsal och utställningslokal. Det finns mycket att titta på, så pass att jag helt glömmer bort telefonen som annars brukar sno åt sig min uppmärksamhet. Söta och salta våfflor finns på menyn, likaså matigare luncher och fikabröd med roliga ingredienser som rödbetor. Precis som rummens namn, klingar det ätbara lite östgötskt. Många råvaror kommer nämligen från lokala producenter, som marmelad från Herrsäter och must från Brunneby.
Vandra nära Borkhult
Efter kaffepausen går jag en sväng i den lilla byn. Idag bor ungefär 60 personer här, men trots den lilla skaran verkar det sjuda av liv ändå. Kafégäster kommer och går, huskatter håller vakt, cyklister på snabba cyklar susar förbi på de slingrande landsvägarna. Här och var dyker skyltar för vandringsleder upp och pekar ivriga vandrare åt rätt håll i de många naturreservaten. En av systrarna tipsar mig spontant om olika turer i närheten. Hästenäs kyrkskog och Vegalla, med sina magkittlande branter och vackra utsikter, får det att klia i mina vandringsben.
Den här gången får jag nöja mig med en fika på Borkhult Lapphem. Men nästa gång vill jag gärna bo på pensionatet och upptäcka naturen runt omkring. Äta våfflor, dricka bubblat Borkhultsvatten och sitta på verandan och småprata med folk på bygatan. Och kanske framförallt: göra allt lite långsammare, i tempot som råder i Borkhult.
Om jag säger guf, drys och flødeboll - säger det dig någonting? Mitt danska ordförråd är inte så stort, men dessa tre ord har jag nu lärt mig. Tack vare Ormesta glasskafé i Örebro.