Anywheres och somewheres - någonstansare och vartsomhelstare: vem är du?

I Dagens Nyheter (16/11 2019) läser jag om “någonstansare” och “vartsomhelstare”. Det är den brittiske journalisten David Goodheart som har delat upp människor i två olika idealtyper och beskrivit dem grundligt i boken The road to somewhere.

Någonstansare eller vartsomhelstare - vem är vem?

Någonstansare (somewheres) ser världen som ett hem och rotar sig gärna på en plats - oftast på landsbygden. Där identifierar de sig i grupp och gillar trygghet och traditioner.

Vartsomhelstare (anywheres) däremot, ser världen som en affär. De beskrivs som “en snabbfotad individualist” och skapar sin identitet utefter sin prestation. Vartsomhelstare kan trivas i vilken storstad som helst då de gillar moderniteter, kosmopolitism och förändring.

Goodheart skriver att ungefär 50% av befolkningen är någonstansare, 25% är vartsomhelstare och 25% någonstans däremellan. Vidare i artikeln beskrivs Goodhearts syn på hur de olika typerna spelar roll i dagens politik, men jag väljer att vrida det till den stora frågan: att resa eller inte resa?

Någonstansare eller vartsomhelstare - vem är jag?

Det är med ironi jag skriver “den stora frågan” - för svaret är naturligtvis inte antingen eller. Det går att både resa och stanna hemma och dessutom är alla olika sätt att resa på så oändligt många.

Jag gillar att ha en fast punkt, någonstans att kalla “hem” när jag är ute och reser. Samtidigt älskar jag frihetskänslan med luft under vingarna och vetskapen om att inte veta vad som väntar mig bakom nästa gathörn eller nästa vecka eller nästa möte. Jag tycker traditioner är till för att brytas och får krupp om någon säger att “så där har vi alltid gjort och kommer alltid…” Däremot gillar jag att lära mig mer om andra kulturers seder och tycker det är viktigt att de ska leva vidare.

Gemenskap är en bra grej - det tycker någonstansaren i mig också - så länge den är frivillig och inte kräver mer än vad den ger. Å andra sidan tänker vartsomhelstaren i mig alltid på mig själv först och tycker att världen är en butik som kan plocka varor ur, så länge jag har råd och kan betala för dem. Kanske är jag alltså en av de 25 procenten som är något mittemellan vartsomhelst och någonstans?

Någonstansare eller vartsomhelstare - vem är bäst för världen?

Jag tror fullt ut att resor är bra för alla. Alla mår dock inte bra av alla resor, men resande gör alla gott. Det vidgar tankarnas vyer och lär oss om oss själva. Det får oss att inse att vi är rätt så lika ändå, trots att tusentals mil, vitt skilda språk och kulturella murar skiljer oss åt.

Borde inte alla vara vartsomhelstare då? Skulle vår jord vara en bättre plats om alla var kosmopolitiska, flackande och förändringsälskande världsmedborgare? Eller finns det en poäng i att ungefär hälften av befolkningen är trygghetsknarkande och traditionsbundna patrioter?

Precis som alltid är det motsättningar som skapar spänning och dynamik. I det här fallet kanske även oförståelse och fördomar. För när jag tar på mig folkdräkten från min hembygd Tuna i Dalarna - står jag där som utklädd i en tradition jag är nyfiken på och kanske vill - men inte kan på grund av vartsomhelstaren - känna mig helt hemma i? Eller är det någonstansaren som står stadigt i sina trygga rötter med kurbitsblomstrande förkläde och kjol lika grön som Dalarnas sommarängar?

Vem är du - någonstansare eller vartsomhelstare?