I livets pauser och parenteser, i de där svarta hålen i vardagen där tiden sugs in och såsas bort på något märkligt vis, återkommer jag alltid till en och samma vana. Eller ovana? En grej jag gör så att hjärnans kittlas utan att kräva någon större tankekraft, men ändå tillräckligt kulknasigt för att inte vilja sluta. 

Read More