Sötpotatisens vecka: 3 smaker från 3 resor
Det finns dagar för allt och de flesta temadagar passerar mig obemärkt förbi - men när den stora, orangea knölen som får mig att minnas både husmanskost i Anderna och fine dining i Alperna uppmärksammas - då ska det firas!
Knölen jag menar är förstås sötpotatis och den har till och med fått en helt egen vecka, som pågår nu (till 31 mars). Därför vill jag lyfta tre särskilda smakminnen jag har fått från just sötpotatis. Hoppas också att du vill kommentera med ditt bästa recept!
Ugnsbakad sötpotatis, grillad ost, spenat (Valais, Schweiz)
Detta konstverk till maträtt dukades fram precis efter att jag skräckslaget hade slirat nedför en alptopp på mountain bike. Vi kan säga att maten återförde mig till livet. För när jag satt på cykeln bara en timme tidigare tänkte jag faktiskt på vad min högsta önskan på tallriken skulle vara - bara jag överlevde den där downhillfärden... Klart jag önskade sötpotatis! Kombinerat med salt chevré och söta tomater hade jag kunnat slira nedför många fler alptoppar för att få äta det här igen!
Frasiga fries av sötpotatis (Prag, Tjeckien)
Fries med frasig yta på hamburgerhak i Prag.
Fries gjorda av sötpotatis slår vanliga potäter med råge tycker jag. De frasigaste friesen jag någonsin har ätit var på klassiska hamburgerhaket Dish i Prag. Enligt kocken kommer alla dit för hamburgarna, men kommer tillbaka gång på gång för friesen. Jag kan även tänka mig att komma tillbaka för såserna - tre olika sorter ingår utan kostnad, dessutom med påtår!
Lila batata på grillen (Ibarra, Ecuador)
Sötpotatis heter ofta batata i Sydamerika och är lila, inte orange som de flesta importerade sötpotatisar i Sverige. När jag bodde i Ecuador hyrde jag ett rum utanför stan, vid foten av en vulkan, medan jobbet låg i centrum. Det var rätt långa avstånd, speciellt när arbetsdagen varit 12 timmar och gatljusen lyste med sin frånvaro...
Hade sista bussen gått var det bara att knata på uppför det sakta stigande berget. Jag minns hur jag spejade upp mot den vilande vulkanen och räknade molnen som samlades kring toppen. De var aldrig färre än fem och suddades ut ur mitt synfält ju mörkare kvällen blev.
Batatas, majs och lökar på en gatugrill i Ecuador.
När jag hade kommit halvvägs var det alltid samma gudomliga doft som letade sig ut från en bakgata. Det luktade brynt smör och söt kola, gatuköket värmde och elden blev den naturliga samlingsplatsen på gatan. Las batatas på grillen, bredvid majskolvar och lökar, penslades med honung, örter och salt, virades in i tidningspapper och hamnade rykande heta i min hand för några småpengar. Värmen som spred sig i magen och den lilla stunden av tröst och trygghet som maten fick symbolisera, minns jag fortfarande tydligt. Sista halvan av vägen hem hade jag varken tid eller lust att spana på vulkanen, utan fullt upp med att njuta av dagens bästa stund.
Vilket är ditt bästa recept med sötpotatis? Här är några som jag gärna lagar om och om igen:
Sötpotatissallad och belugalinser