Söndagar och stilla stunder i veckan

Foto: Pixabay

Den stilla stunden på söndagskvällen, parentesen av tid där ingenting varken kan eller borde hända, är den bästa. Det är stunden när allt är stilla och inget springer. Den är kort men så viktig för att landa i veckan som var - innan jag lyfter med veckan som väntar.

Men ofta blir klockan alldeles för mycket och jag hinner inte fixa vare sig matlåda eller mail eller morgondagens väska eller meditation eller... och vips, har stunden smugit förbi för att jag tänker på allt jag borde och allt jag måste - istället för att stilla de där tankarna.

Tänker att "så här kan jag ju inte hålla på", sitta i soffan i slappaste söndagsmood när tiden blir för sen och ingenting blir gjort! Herregud! Så fortsätter jag springa och stunden av stillhet är förbi.

Men sen tänker jag... att jag nog visst kan hålla på så här. Jag kanske till och med borde. En söndagsstund är kanske till och med ett måste ibland? Sitta här och göra ingenting medan dagen smyger över i morgondag och ny vecka.