Resedagbok från Rumänien - dag för dag från en roadtrip
På resande fot, utan de vanligtvis så trogna följeslagarna dator och systemkamera, hittade jag tillbaka till papper och penna. Här är min resedagbok, dag för dag, från Rumänien.
12 juli. Bukarest.
Staden kokar och vi sicksackar mellan oaserna av skugga i gamla stan. Jag hittar min fristad vid en kyrka där dessa träd har växt sig stora nog att beslöjande skänka svalka (vet du vilka frukter det är, kommentera gärna isåfall!). Första dagarna vandrar vi gata upp och gata ned, med vätskepauser och sightseeingstopp.
Guldpyntade kyrkor, pimpade palats och gyllene öl. Både ortodoxa helgon och nationaldrycken har sina välsignade platser i staden. Baren Caru cu Bere med öl av hemligt, snart 200-årigt recept, är lika helig som söndagsmässan i kyrkan, märker vi.
13 juli. Bukarest.
Gubbarna spelar schack i parken, säger de iallafall, men jag ser varken pjäser eller rutigt bräde. Däremot ett dussin tomma ölburkar och chipspåsar. Kanske uppladdningen inför schackduellerna?
Parlamentspalatset var en mäktig upplevelse. Fyra fakta som fångar mitt intresse lite särskilt:
Det var en 28-årig arkitekt som ledde 20.000 arbetare och 70 konstruktörer i bygget i 14 år, med paus för revolutionen. En turist i vår guidegrupp frågar guiden om arkitekten var kommunist. "What a question! Of course she was" svarar guiden (i ett tonfall som inte riktigt passar på en guidad visning...)
Parlamentspalatset är den nästa största administrativa byggnaden i världen, efter Pentagon.
Det Rosa Rummet är avsett för diplomatiska möten. Färgen anses vara neutral då den inte finns på någon flagga i världen.
När Michael Jackson stod på Parlamentspalatsets balkong jublade tiotusentals fans på gatorna nedanför. Han skanderade "HELLO BUDAPEST HOW ARE YOU?!" Undrar vad de svarade.
Utsikten från Parlamentspalatset - aka Michael Jacksons balkong...
14 juli. Bukarest - Brasov.
Vi hämtar ut vår hyrbil och åker till Peleș slott utanför Sinaia. Den dåvarande kungliga "sommarstugan" är som taget direkt från pepparkakeland - snirkliga detaljer av kristyr och tjocka väggar av smält socker. Avstickaren upp på berget i Bucegi Nationalpark ger dock mer space att andas och frisk luft i själen.
15 juli. Brasov.
Staden känns som ett rumänskt Visby med tyska influenser i korsvirkeshus och kål och korv-menyer. I närheten ligger slottet Bran, mer känt som "Draculaslottet". Vilken besvikelse! Vi köade oss igenom den sönderturistade byggnaden (som hade restaurerat bort alla gamla, äkta detaljer) och åkte istället till den betydligt lugnare och genuinare byn Măgura i nationalparken Piatra Craiului.
Det var en pärs för både nerver och dragläge att slira/studsa uppför stenstigarna - men upp kom vi! Till beslöjade berg och bräkande får, till strilande regn och krispig luft. Och så småningom ända upp till bergets topp, till fots.
“To see the view, you have to make it to the top.”
17 juli. Brasov - Retezat National Park.
Autostradan klyver de gula solrosfälten itu och vi susar fram genom landet. Stad byts mot skog och stekande sol mot svalare väder. Snart framme i Retezat National Park.
18 juli. Retezat National Park.
Potatisen och kålen ligger stabilt i magen sen igår kväll. Vi blev varmt välkomnade av vår rumänska husmor med tallrik efter tallrik med rykande soppor, syrlig smetana, mustiga potatisrätter och - när jag trodde magen skulle spricka - ett lass pannkakor med sylt. Efter det somnade jag ovaggad och omgiven av skogens absoluta tystnad i stugboendet Cabana Codrin.
19/7. Huneadora.
Sicksackar mellan rumänska byar för att hitta ett sjukhus som har antirabiesvaccin. Efter betten i Brasov blir det flera månader lång behandling och antibiotikakur för säkerhets skull.
20/7. Retezat - Sibiu.
I denna drömmiga medeltidsstad har det tyska arvet konserverats väl. Stadens dubbelnamn (Sibiu-Hermannstadt), borgmästaren från tyska partiet och de befästa kyrkorna ger känslan av att vandra i en Hans och Greta-saga och inte i Transsylvaniens största stad. Det är sista kvällen på resan och jag hade gärna förlängt den, helst här i Sibiu.
