Beijing, Peking... eller Skridskostaden?
En gågata i Beijing med myller av mat, marknader och människor.
Jag postade namnfrågan "Beijing eller Peking?" i ett reseforum på Facebook och fick skilda svar. Det ena var det engelska benämningen, det andra var kolonialt, det tredje var korrekt enligt Svenska Språkregler... Alla ni som delade med er av sina kunskaper och åsikter - tack! Slutligen landade jag i att använda Beijing, som NE verkar tycka är rätt i tiden.
...oavsett namn, är det här reseguiden till en vacker vinterdag i Kinas huvudstad
De linjalraka avenyerna breder svulstigt ut sig i Beijings centrum. Fem miljoner personbilar, tiotusentals bussar och ett oräkneligt antal mopeder pulserar fram längs de åttafiliga vägarna. Beijing är klädd i en stålgrå och granithård kostym - för att likna den moderna, västerländska stadsarkitekturen? Allt är kantigt och ytorna är lika intetsägande som kinesernas stelfrusna ansikten.
Men det är inte det Beijing du ser här. För bara ett litet kast med mahjongtärningen bort, luckras kanterna upp och stadssiluetten blir mjukare, dunklare och mer sliten. De gamla kvarteren finns fortfarande kvar, där det luktar grillad majs och ångar om varm sojadryck på gatan. De kvadratiska kvarteren övergår till labyrinter av hutonger, tempel och innergårdar.
Mitt i Beijings bullrande bilkaos ståtar en av stadens många tempel i fridfullhet.
Magkänslan guidar bäst i Beijing
På upptäcktsfärd i det historiska kvarteren i Beijing möter vi tanter och gubbar på morgongymnastiken och kikar på det kortspelande gänget. Decemberhimlen är hög och isande blå. Kylan river i kinderna och gör att varje ord vi säger blir stora puffar av ångande andedräkt. Vi äter frukost på ett hål i väggen och har ingen aning om vad vi beställer. Med obefintliga kunskaper i deras språk, pekar vi på bordsgrannarnas mat och beställer lika. Fullträff - ett par dumplings och rykande het välling som håller oss varma och mätta länge.
Efter frukost - skridskodans bland hutongerna
Vi lär oss snabbt att Beijing är som bäst utan karta och med magkänslan som kompass. Det leder oss längre in bland hutongerna, tills vi plötsligt kommer till en skridskobana med glänsande is. Ledig lördag för många kineser betyder tydligen full fart på isen. Man kan hyra skridskor, sparkar och till och med vanliga stolar med skenor på. Tonerna av barnens skratt och skridskornas klingande studsar mellan de gamla husen.
Skridskor, sparkar och glada åkare på isen.
I nästa inlägg om Beijing fortsätter vi upptäcka stadens historiska kvarter, äter middag i en hutong och zoomar in detaljer i Förbjudna Staden.