Mallorca - smultronställen på nordvästra delen av ön

Åren av charterturism i massformat har satt sina spår, väderbitna rynkor i ett ansikte som har festat sig igenom många blöta nätter. Bortom charterturismens parasollträngsel och Bamseklubbar finns dock ett annat Mallorca, en sida av ön som än så länge ligger gömt för exploateringens vindar.

Bland olivlundar och citronträd visar ett oupptäckt Mallorca upp sig, med makalösa utsikter över pittoreska bergsbyar och klippiga havsvikar. Här råder lugnet och mañana mañana-tänket är snarare oskriven regel än omtalad myt. Tack vare de korta avstånden, åker vi kors och tvärs över ön på samma dag utan att förlora vare sig mycket tid eller pengar. Därför går det utmärkt att utgå från huvudorten Palma, för att sen utforska en alldeles egen vik med det turkosblåa havet eller en lummig utsiktspunkt från de höga bergen.

Läs om mina bästa smultronställen på den nordvästra delen av ön här, lite längre ner i inlägget får du tips på favoriterna på södra Mallorca.

Vandra i bergen Tratamuntana

Under vår vecka på Mallorca hinner vi besöka många fina ställen som massturismen ännu inte har upptäckt. Vi börjar i det nordvästra väderstrecket där hörnet på Mallorca reser sig med bergskedjan Tratamuntana som öns ryggrad. Med höjdtoppar på 1445 meter betyder det makalöst vackra utsikter över det koboltblå havet nedanför. Det finns vandringar för både hurtbullen och soffpotatisen, allt från enkla promenader i behagligt lunkatempo till vadkrampande utmaningar på höjden.

Att vandra på Mallorcas "ryggrad", bergen Tratamuntana, är krävande men väldigt vackert.

Sóller - knutpunkten för bussar och vandrare

Navet för vandrare i den här delen av ön är byn Sóller, som ligger inbäddad bland apelsinträd i en vacker sänka. Här snörar många optimister på sig vandringskängorna, med sikte på det pärlband av små sömniga byar i Tratamuntanas många dalar. För att undvika de upptrampade stigarna och slippa trängseln i naturen, tar vi dock istället lokalbussen ena vägen – för att sen vandra hemåt i motsatt riktning.

Port de Sóller är byn Sóllers öppna famn mot havet. "Port" betyder just hamn på mallorquín.

Deià - by med vacker viloplats

Byn Deià har en kyrkogård med utsikt som får oss att totalt tappa andan. De rosaröda pelargonerna och de små fotografierna på varje gravsten skapar en nästan läskig, men vacker känsla. Det är en perfekt plats att fundera lite över livet, med hela det stora blå framför och de tysta, vilande bergen bakom. Med gravarna omkring mig känns döden plötsligt nära. Livet är skört och det gäller att njuta i nuet, landar jag i. Utsikten blir därför om än möjligt, ännu vackrare.

Valldemossa - turistig och kändistät by

Den lite större byn Valldemossa, känd för celebriteterna som sökt både inspiration och lugn bland kullerstenarna och under citronträden, är ett välkänt stopp för många turister. Hit kommer de för att gå i Chopins fotspår, hoppas på en glimt av Michael Douglas och se Zeta-Jones skymta förbi på kyrkans torg. Det är en genuint vacker by, javisst, men full av turister.

Vi kör vidare den knappa kilometern på vägen som slingrar sig som serpentiner ned till hamnen. Istället för kändisspotting, tar vi sikte på Pórt de Valldemossa och får se en sagolik vik dit varken parasollfolket, glassförsäljarna – inte ens vågorna – hittar. Husen ligger utslängda som strössel och har fönsterluckor i samma färgnyans som havet, djupt blått, med skvättar av turkost.

När vi slänger oss i det svalkande havet, upptäcker vi hur djupt det egentligen var – trots att vi tydligt ser både tårna och havsbotten blir vi lurade av det kristallklara vattnet. Längs de stupande bergsväggarna skuttar svarta getter obekymrat upp och ner, bräker på varandra och njuter säkerligen av deras fina utsikt. Här är tystnaden total. Tack vare de skyddande bergsväggarna blir vågorna bara ett rogivande kluckande, som gör det lätt att försvinna bort i en skön siesta på bryggan.

Fornalutx - byn där tiden har stannat

Fornalutx är en liten by med stor historia. Här ligger Mallorcas äldsta torg, vilket är väl värt ett stopp längs vandringen eller bilturen. Vi pausar med ett par nypallade apelsiner från granngården. Torgets stora olivträd skänker välkommen skugga, här ser vi sekvenser av vardagslivet passera förbi: russingummor handlar nygräddade baguetter, äldre herrar med sombreron på sned på caféet, småbarn rultar fram och jollrar på obegriplig mallorcansk dialekt.

Två slingriga gator nedanför torget sitter en sjöbuse utanför baren Seu Creus. Ansiktets läderhud och bull dog-veck skvallrar om långa år i saltstänk och sydliga vindar på det böljande blå. Sjömansskjortan sitter fortfarande på, dock med de flesta knappar bortknäppta och med en rejäl tunna till mage i vädret. Han når mig knappt till axeln med sitter stadigt på ”sin” stol i baren. Jag tippar på att han suttit just på denna stol de senaste årtiondena, efter många sjömil på de sju världshaven.

Skepparmössan har en hemmalimmad papperslapp på kepsen, ”Kapten” står det med darriga bokstäver. En livsdröm som aldrig gick i uppfyllelse eller kanske ett skämtsamt smeknamn från byn? Det får jag aldrig veta, men jag slår mig ner strax bakom honom och beställer in en iskall café con hielo.

Södra Mallorcas hemliga smultronställen

I motsats till Tratamuntanas höga berg och djupa dalar i nordväst, ligger de savannliknande stäpperna och paradisiska stränder i sydost. Ett helt annat landskap breder ut sig, trots att avståndet knappt är en timme på bilvägen och ett fåtal kilometer på kartan.

Nakna bakar på Es Trenc

Från Es Trencs långsmala strand går det inte att släppa blicken på havets alla nyanser av blått. Precis som himlen skiftar det från ljust bebisblått till kraftfulla nyanser av smurf. Hela paletten finns representerad, och den slutar inte här utan fortsätter utåt där himmel och hav möts i horisonten.

Stranden är lång och pudersanden knastrar mellan tårna. Vi fortsätter gå en bit åt vänster och slipper på så sätt trängas med lasterna av turister som bussas från Palma. Istället får vi bohemiska nudister som avlägsna grannar på stranden, Es Trenc är nämligen informellt erkänd som en av de mest uppskattade nakenstränderna på Mallorca. Så lämna bikinin på playan och näcka för en maximal natur(lig) upplevelse!

Smakprov från bondgården

“Det är bett i den där godingen, säger han, och syftar på de 24 månaderna av lagring som har gjord osten en gyllene ton och kompakt tyngd.”

— Bonden Juan

På vägen till strändernas strand från Palma passerar man oräkneliga gårdar och farmar. Hos bonden Juan och hans familj finns en sisådär 90 kossor. Med stolthet i ryggen och ett antal provsmakningar i magen, guidar Juan gärna runt nyfikna gäster på sin gård. De ser lika fläckiga och nöjda ut som reklamkorna för ett visst smörpaket när de glupskt betar utan avbrott. Lika nöjd och glupsk ser bonden Juan ut när han med van hand skär upp en vällagrad bit ost som smakprov.

En desto mjukare ost är färskosten. Den är söt, jag associerar märkligt nog till skumbanan och sockervadd, och är precis som det låter nästan fortfarande varm från spenen.

Strutsar är inte vanligt förekommande på Mallorca. De här är födda i Sydafrika men trivs väldigt bra i Medelhavsklimat.

Familjegården och strutsarna

På granngården, mellan Campos och Ses Salinas, betar något ovanligare djur än de vanliga kossorna från smörreklamen. Hos familjen Loeffler på farmen Artestruz finns strutsar som nyfiket spanar ut över gården när besökare kommer för att hälsa på djuren, titta på hantverket och smaka strutsomelett. Det är verkligen ett ”hemma hos”-besök och varje gäst blir lika trevligt bemött, av både familjens småprat som strutsarnas kärvänliga (men hårdhänta) nafsande.

Marknaden på torget i Llucmajor

Lördag i Llucmajor betyder matmarknad som ger upplevelser för både smaken och synen. Mallorca är en guldgruva av färsk frukt, främst sommartid. Bergen av blodröda körsbär kontrasterar vackert mot de solgula toranjas, apelsiner i storlek mindre, som ligger staplade bredvid. Hela marknaden sjuder av liv och rörelse när prutningen ökar temperaturen på det redan juliheta torget. Här köper vi med oss picknick till eftermiddagens strandtimmar.

Solvarma apelsiner på marknaden i Llucmajor.

Bubblande hav vid södra spetsen

För att bada bort strutsskit och fjäderdamm åker vi söderut – så långt i sydlig riktning vi kommer på Mallorca. Vi hamnar vid fyren i Ses Salinas, där vågorna dånande brakar in mot klipporna och skummet yr som en halshuggen flaska bubbel. Här trivs inte bara badjävlarna, utan även de konstnärligt lagda – på klippstranden flödar nämligen kreativiteten i form av hundratals pyramider av sten.

Farlig färd mot Cala Salmoni

Längs smala stigar genom grupper av hus, knappt stora nog att kallas byar, åker vi mot udden Cala Salmoni. Det är en fantastisk vacker klippudde, som havet på båda sidor har format små vikar med vatten klart som kristall. Vandringen dit är dock ingen barnlek. Genom buskar och snår halvkryper vi längs bergsväggen, för att väl framme pusta ut och tycka det var mödan värt. Naturen är nästan onaturligt vacker här.

Sista smaken av Mallorca - sniglar

För att runda av vår vecka bland de ”gömda” pärlorna på Mallorca, äter vi stadig mallorcansk husmanskost på en vägkrog mellan Palma och Manacor. Den heter Creus och är vida känd bland öborna för sina såsiga sniglar – och än så länge rätt oupptäckt för oss utifrån. Klockan närmar sig midnatt och doften av en långputtrande gryta ligger som ett täcke över den lilla restaurangen. När lasset med de brännheta sniglarna ställs under näsorna på oss, låter vi maten tysta mun. De kurrande magarna mättas snabbt och de sista, ensamma snigelhuset på tallriken äter vi av ren njutning. Den sista måltiden blir en storslagen avslutning för en billig penning. Fulla av intryck, men sugna på mer Mallorca, är vi när vi tackar och bockar ön för den här gången.

Mallorcas gömda pärlor - vandring, mat och mysiga byar