Nationalparken Norra Kvill och Sveriges äldsta ek
I Norra Kvills nationalpark.
På en småländsk, stenig åker står ett dussin kor och tuggar taktfast. Kalvarna sprätter med de långa benen omkring sina mammor och skapar oreda i den annars stillsamma miljön. De verkar inte bryr sig det minsta om alla besökare som kommer just hit, till deras stenströsslade hage. Inte heller bryr de sig om det ovanliga trädet som skyddar dem från det strilande regnet.
Kvilleken finns i Kvills naturreservat i Vimmerby kommun och ligger alldeles nära nationalparken Norra Kvill. Det ovanliga trädet är över 1000 år och är Sveriges, och kanske även Europas, äldsta ek. Det betyder att rötterna hade fasta tag om jorden redan på vikingatiden! Och när Gustav Vasa var kung var kronan redan så stor att den kunde ge svalkande skugga. Den livstiden ger en lite perspektiv på tiden, eller hur?
Vad är grejen med träd?
Men… varför har jag åkt ända hit för att kolla på ett träd? Och varför skriver jag om det för dig? Jag har just förstått det fina med träd - och kan inte sluta fascineras av dem.
Min sambo Gunnar, som läser till skogsmästare och följaktligen ser en del träd i sin arbetsvardag, har lärt mig lite om olika träd. Som kulturskogar, blodbjörkar och pionjärträd. Men mest fascineras jag av trädens sätt att vara. Tänk dig att stå där med armarna rakt ut i luften och fötterna djupt rotade i jorden. Om det stormar, ruskas löven om lite grann men stammen är stadig. På hösten klär du i orange och på våren färgas din krona grön av klorofyll. Många kor och kalvar kommer beta vid dina rötter genom åren, men du har tid att ta det lugnt - för du har ju hela tusen år på dig.
