Klockan i Prag och tankar om tid
Världens äldsta klocka och världens mest överskattade turistattraktion? Rådhusklockan i Prag kanske är "ur tiden" men slutar aldrig vara en symbol för tidslös evighet.
Jag reser tillbaka i minnet från Tjeckienresan i höstas. En solig dag i Prag fick en klocka, och inte vilken som helst utan världens äldsta och fortfarande tickande sådan, mig att stanna upp.
Klockan heter Pražský orloj och sitter på rådhusets södra vägg. Trots öknamnet som den mest ovärda sevärdheten, samlas flockar av turister här varje dag för att se klockan bli 18:00. Turistträngseln och smartphonesmattrandet var skarpa kontraster till där jag stod i mitt hörn, tyst, stilla och helt enkelt lät tiden ta över tankarna.
Vem styr vem, egentligen – klockan eller vi? Så beroende och inrutade vi är efter de två/tre tickande visarna, när tiden ju är ett mänskligt påhitt, ett sätt att styra upp dagar och nätter. I en värld utan klockslag, är vi då borttappade i någons sorts tidlös evighet?
Vad händer den dagen när klockan slutar ticka - förlorar tiden sitt symboliska värde eller förlorar vi oss själva i en tid utan tick?