Julafton i Dalarna

Författaren Sofia Sivertsdotter har skrivit några rader som jag brukar tänka på ibland:

“Tacka för det du har, lita på din längtan och lev det du vet.”

Det är så mycket klokhet inkapslat i de där orden. Är vi tacksamma för allt vi faktiskt har, tror jag att vi bygger vi en rätt bra grund för att bli glada människor. Litar vi på att vi kan längta, med tålamod och tillit, tror jag det bäddar för glädje i framtiden. Och slutligen, lever vi med vetskapen om vårt här och nu, är jag rätt säker på att glädjen blir enkel och självklar.

Det var julaftons morgon som jag stod här vid stugan intill sjön Runns frusna strand. Sjön såg makalöst grå och tråkig ut och alla naturens färger tycktes bortblåsta med nordanvinden.

Trots det visste jag att precis här, på den här platsen, finns hundratals saker som får mig att tänka på Sofias rader. Saker att vara tacksam över, att längta till och att leva med vetskapen om. Här finns en solvarm träbrygga med springor att sopa ner kaksmulor i. Här finns kvällsdopp, morgondopp och mittemellan-dopp. Här finns tummade trädgårdsmagasin från 2007, oboypulver från förra milleniet och uppblåsbara badleksaker i evig dvala. Här finns blåbärsplock till morgonfilen, sommarprat i hängmattan och kurande kvällar vid brasan. Och här finns framförallt sommarminnen, ledighetslängtan och allt annat som gör mig så glad att själen riktigt glittrar.