Höstvandring längs Bruksleden: en plankpromenad över mossar och myrar

Solskensvandring längs Bruksleden.

Det är här jag fyller på med prana*. Här andas jag så djupt att luften i lungorna får mig att sväva. Ja, lite så känns det faktiskt. För även om packningen är tung, är stegen lätta. Även om kilometerna är långa, vill jag aldrig sluta vandra. Till och med de hala plankorna, som vi slirar och svajar på vissa partier, får vandringen att kännas som en enda lång moonwalk.

Det låter ju himla fantastiskt härligt med sånt här friluftsliv, eller hur? Men så har det inte alltid varit, ska du veta. Herregud nej. Jag tror faktiskt min mamma skrattar lite i smyg när jag skriver mina natursköna inlägg numera... Hon vet ju hur jag var “förr i tiden” - och snart även du också.

Naturen gav mig svettskräck och ont i hjärnan

För det första, ogillade jag all typ av aktivitet som jag blev svettig av: springa, klättra, simma, vandra… Varför ska man springa fort när man kan gå sakta, eller varför ska man ens gå när man kan åka bil?

Sedan blev jag så oerhört uttråkad av naturen. Det hände liksom ingenting därute. Träden bara stod stilla och mossan var likadan vart jag än tittade. Jag minns till och med att jag hävdade att "jag “fick ont i hjärnan” för att det var så tråkigt att följa med ut på svamptur eller i skidspåren.

Dessutom har jag alltid varit rädd. För det totala mörkret i skogen om natten och för den öronbedövande tystnaden som bor i naturen. Det är faktiskt något som jag fortfarande delar med “Sanna förr i tiden” - svettskräcken och långtråkigheten har jag dock lämnat någonstans i barndomen. Nu älskar jag att känna kroppen ånga under friluftsjackan och de böljande mosstäckena kan fängsla min blick i långa stunder.

Vandra längs Bruksleden: etapper och rastplatser

Vi vandrade längs etapp 3 och 8 av Bruksleden, från Skultuna utanför Västerås till väg 66 Surahammar. Leden var otroligt väl märkt med orange pilar. Första milen var stenig och slingrig och gick därför långsamt. I början gick vi genom stora kalhyggen, vilket inte är så fina skogsvyer precis. Efter 5 kilometer kom vi dock in i djupa barrskogar och myrar som badade i septembersol. Rastplatsen ligger vid Toftsjön, dit det är ungefär 10 kilometer från Skultuna.

Följande dag gick vi resterande 5 kilometer längs Långsjön mot Surahammar. Även vid den här sjön finns en rastplats. Sista etappen var lättvandrad, tack vare snälla stigar och sjöns kluckande vatten som soundtrack.

*prana = är det som inom yogatraditionen definieras som livskraft. Det flödar genom kroppen och genom att medvetet välja personer, saker och tankar som gör dig gott - ökar din prana.