Barcelona i februari: det stora blå och det oändligt grå
Det är lördagsmorgon i februari på stranden i Barcelona. Horisonten syns knappt mellan det stora blå och det oändligt grå. Himmel och hav i sorgsna färgskalor denna dag, men genom kameralinsen vaknar detaljer till liv. Detaljer som blir startskott till små historier i min skruvade hjärna. Sagor som ingen vet hur de slutar, men det hindrar mig inte från att fantisera ändå...
Är grabbarna på väg att premiärbada för i år? Håller morgonjoggaren på att persa? Vem knaprade nötter hejvilt kvällen innan? Och hur många nyanser finns det egentligen av blått och grått? Sagolika detaljer utan slut.
Att läsa och att resa är lite lika. Vissa böcker tar läsaren med på fantasiresor, så målande beskrivna att det känns som om man nästan varit på bokens platser. Boken Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón är en sådan.