Barcelona kommer bli allas stad igen
Om resdrömmar i sprillror och attacker i hjärtat.
Igår skulle jag ha publicerat ett inlägg om mina resdrömmar, skimrande och ljusa, sådär som drömmar är. Sedan hände det där, mitt i Barcelona. Att drömma om resor kunde inte kännas mer banalt och känslolöst när La Rambla, själva pulsådern i stadens hjärta, låg i spillror av vardagsliv och semesterfest.
Skåpbilen som körde in människomyllret på boulevarden dödade och skadade fullkomligt oskyldiga människor. Samtidigt som alla dessa liv slocknade och sargades, tog även många drömmar slut. En del av dem, säkert resdrömmar.
"Estás bien?" Chatten går varm till mina vänner i Barcelona. Jag bodde där för två år sen och har fortfarande minnen och nära kvar. Tänk om... Jag varken kan eller vill tänka tanken och i magen ligger en klump is som inte kommer tina förrän jag får svar, det vet jag. Livs levande svar.
Medan jag väntar kan jag ändå inte sluta drömma. Men istället för fantasiresor, drömmer jag om en verklig värld som faktiskt får vara skimrande och ljus. En värld där att strosa på Ramblan eller köpa frukt på Boquerían inte behöver betyda slutet på ens drömmar.
Spanska hovet twittrade igår kväll om attacken. De skrev att hela Spanien står med Barcelona och att La Rambla kommer återigen att tillhöra alla. För att understryka det kloka i budskapet, kommer här mina allra käraste inlägg om Barcelona:
Att njuta av det lilla
En stund för sig själv. En liten cafecito på en solig uteservering. En prasslig tidning och ingen tid att passa. Eller..? Äh, han ringer till kollegan och säger att "jag blir lite sen. Sitter fast i trafiken, du vet."
Barcelona, baby
"Det var verkligen inte kärlek vid första ögonkastet. Inte heller vid andra. Vid tredje kom det kanske lite smygande." Barcelona och jag klickade verkligen inte först. Sen, fjärde gången gillt, var jag fast.
Ramlar Ramblan ner
Om att cykla, ramla och göra sig illa. Men mest om att sätta sig rakt upp och ner på La Rambla och gråta tills kinderna blir strimmiga av salt. Ibland är det skönt att gråta när hemlängtan gör så ont i hjärtat.
