Att resa för resandets skull - inte för att fly hemmalivet

Sånt jag bland annat gör när jag inte reser - paddlar i Svartån.

Lika ofta då som nu spritter hjärtat till när resor kommer på tal. Precis som förr blir jag nästan febrig av tanken på att åka till nya ställen och upptäcka det unika just där. Men skillnaden då från nu är att jag har blivit "kräsen". Inte så att jag rynkar på näsan till vissa resor, utan att jag bara väljer dem mer med omsorg. Selekterar lite kinkigt men ändå pirrigt, om du förstår.

Det droppar in erbjudanden om resor och event med jämna mellanrum men jag har flera gånger svarat tack, men nej tack. För några år sen hade jag däremot redan varit på väg innan jag hunnit blinka. Nu har plus- och minuslistan börjat väga tyngre istället: restid kontra arbetstid, energi ut vs energi in, kalenderkrockar och bara vara-luckor och så vidare. 

Det svider fortfarande lite i min resande själ när jag tackar nej. Ofta vet jag att det är rätt beslut just nu, men ibland krävs det många tankekaruseller innan jag landar där jag ska. 

Härnäst åker jag till Aten över jul, men sist jag var iväg var faktiskt i augusti. Nästan ett halvår utan att resa. Men reser gör jag inte för resandets skull - livet på hemmaplan är värt för mycket för att bara vara mellanlandning mellan olika resmål. 

För skojs skull hittade jag lite statistik över svenskars resvanor. Frågan lyder "Hur ofta reser du utomlands i genomsnitt?" och såhär är svaren:

Källa: Tickets Sifo-undersökning, 1005 respondenter 18-79 år, riksrepresentativt urval

De allra flesta reser alltså 1 gång utomlands per år. Ynka 4% reser fyra gånger eller oftare. Vilken grupp hamnar du i? Hur länge brukar det gå mellan dina resor? Vad är för sällan och för ofta när det kommer till resor? Kommentera gärna, jag är så nyfiken på hur du ser på det här!