Några tappra elefantöron, ett par stolta chiliplantor, ett gäng aloe vera och en liten, men ack så kaxig, kaktus. Det är några av mina inneboende som har fått ett helt eget hörn av lägenheten. När jag pysslar om de gröna, nyper några torra blad och fluffar till jorden lite grann, är jag fullkomligt lugn. Som om hela världen snurrar kring hur bra mina växter mår och inget annat har någon betydelse.

De längtar nog till våren precis lika mycket som jag gör. Trots att min lägenhet är ljus och har fönster i rätt väderstreck, är det som om de sträcker lite extra på sig och absorberar allt tänkbart dagsljus de kommer åt. Vi brukar hamna i samma hörn till slut, här vid balkongdörren som släpper in ljus från tidig lunch ända till solnedgången. Här sitter vi och sträcker på oss, suktar och suger åt oss alla tecken på vår vi ser.