Fingrarna fryser till is. Kopplingen mellan tanke och handling klipps av och förlamningen är ett faktum. Den berömda skrivarsjukan har slagit till. Det händer ibland och måste få hända för varje skribent. Skrivkramp är en del av processen, säger vissa, medan andra viftar bort det som en fluga. När deadlines kryper närmare och skrivkrampen kommer, brukar jag tänka på varför jag skriver.

• För att jag får sätta ord på mina egna och andras berättelser.
• För att jag får chans att träffa så många annorlunda människor.
• Och förstås, för att jag får trolla och leka med ord och bokstäver tills de blir precis som jag vill ha dem. Magi med andra ord!

Men att veta att just du läser mina egentrollade, hemgjorda, framlekta ord är bästa botemedlet mot skrivkrampen. Och lika snabbt som sjukan kom, försvinner den igen. Fingrar tinar och förlamningen släpper.