Inlägget är skrivet i samarbete med skidresearrangören Lion Alpin. Åsikter, tankar och bilder är dock mina egna.

Som liten minns jag det mest som ett stup utan slut. Nu har jag vidare vyer och vågar blicka uppåt - mot topparna. Men vägen dit är förstås lång, eller åtminstone brant. Och färgglad. Blåa till att börja med, sedan kanske röda och möjligtvis svarta...

Alperna har fram till nu varit en vit fläck på min mentala karta. Jag har sett bortom de snöklädda bergskammarna och de pudervita backarna, men nu har ett ställe med särskild charm blivit en bubblare på min lista med tänkbara resmål.

Fakta om St. Anton

St. Anton am Arlberg är ett skidparadis i Österrike som har fin alpin åkning och tyrolsk charm. Visste du att...

• St. Anton var en av världens första orter för skidåkning?

• Härifrån "exporterades" skidinstruktörer till USA på 1930-talet för att göra sporten mer populär i Staterna?

• Det är framförallt ett resmål för världsbra off pist-åkning, men har också många mil av längdskidspår?

Det skulle vara en utmaning utan dess like för mig att våga mig ut i backarna i St. Anton, men kanske är det just det som behövs ibland? En liten knuff i ryggen, en puff i rätt riktning - för att sen få uppleva det magiska i att svischa nedför florsockerberg och perfekt preppade pister.

Österrikisk mat och öl

Vad som serveras på tallriken och i glaset är ofta snabbvägen till landets kultur. I Tyrolen i Österrike är maten robust och värmande, som wienerschnitzel och gulasch. Österrikisk öl som Gösser och Stiegl passar bra till den rejälva efter-backen-maten.

Utflykter från St. Anton  

Efter dagar i backen och kvällar på after-skin kan det vara läge att se sig omkring. I bergsområdet Arlberg kring St. Anton ligger olika orter med sin speciella karaktär.

• För lyx - åk till Lech och spana in pjäxor med bling-bling och kändisar med paparazzisäkra solglasögon.

• För tyrolsk bykänsla - satsa på Stuben med knappt hundra bofasta invånare.

• För utomhuskultur - titta på konstprojektet Horizon Field i Zürs som består av 150 skulpturer i gjutjärn längs en tur som passar för skidåkning.

Snart sitter jag nog där, med en öl med skummig krona på after skin i St. Anton, och tittar upp på topparna. Jag kanske inte tog de världsmästarbackarna den gången och troligtvis inte heller nästa. Men ibland är utsikten från den lägsta punkten den allra bästa.

Inlägget är skrivet i samarbete med skidresearrangören Lion Alpin. Åsikter, tankar och bilder är dock mina egna.