Om att paddla kanot, om Tiveden och om sommarens sista suck.

“Jag ska bara”. Det var mitt mantra den helgen vi paddlade kanot i Tiveden. Jag ska bara titta lite till på träden, jag ska bara soltorka lite till efter doppet, jag ska bara stubbglo lite till i skymningen. Jag ska bara njuta det allra sista av den här sommaren.

Det kom en sensommarvåg av värme och augusti var i sitt esse. Stor, varm sol på dagen och sval, klar måne på natten. Syrsorna höll hov hela kvällen och sjön var len och ljummen. Det var som om sommaren tog i med sina sista krafter - och kanske gjorde mitt sommar-jag detsamma.

Kanotled från Bosjön till Unden

Vi hyrde kanadensare från Camping Tiveden och fick skjuts till Bosjön. Härifrån startar en kanotled på 15 kilometer som tar slut i sjön Unden. Leden går genom smala sjöar och förbi många, mossmjuka öar. Det var sex lyft som gick lätt tack vare bra ramper och smidiga kanotvagnar.

En ö att övernatta på

Halvvägs på turen hittade vi en fin ö som vi gjorde till vår. Vi gick iland som upptäckare och började dona med tält, kök och “parkeringsplatser” för kanadensarna. Det slog mig hur snabbt “hemkänslan” infann sig. Plötsligt var det vår ö, där tälten blev små hemtrevliga krypin. Elden samlade oss, som den gjort i alla tider, och snart puttrande en gryta och fick hela sjön att dofta stekt lök och svamp.

Trolskt i Tiveden

Kvällen kom snabbt, som den gör i augusti. Med mörkret som en tjock filt omkring oss, var det lätt att se stjärnorna den här kvällen. Vi såg till och med Jupiter som lyste som en strålkastare längst ner på himlavalvet. Lite senare kröp jag in i tältet och somnade till syrsornas symfoni.

Sov gott till småtimmarna, när jag gick upp för att kissa. Då såg jag att det låg tunga dimslöjor på ytan, som dansade fram i takt med vindpustarna. I Tiveden pratar man mycket om trolska väsen och hade jag varit lite mer sagotroende skulle jag nog gått ut på de fluffiga molnen och dansat vals med älvorna.