Som du säkert vet vi det här laget, älskar jag ord. Helst fyndiga och finurliga och de får gärna förenkla språket och måla det vackrare. I veckan lärde jag mig två sådana där ord - nya både för mig och säkerligen för de officiella ordlistorna också.

Båda orden kom från personer som känner mig rätt bra i min arbetsroll - därför träffade orden på rätt ställe och gav lite eftertanke.

Stubbglo

- Du som jobbar och skriver och bloggar och reser och tränar och gör massa anda sidosaker - när hinner du stubbglo?
- Eh... va? Stubbglo?
- Ja, när man ba' sätter sig på en stubbe för att glo'.

Trots att han sa det på gnälligaste närkiska lät det som det mest underbara man kunde göra. Hitta en stubbe, sätta sig och bara glo lite. Inte tänka en endaste tanke, inte yppa ett endaste ord. När stubbglodde du senast?

Snällspärrar

Jag ska byta jobb efter sommaren och omtänksamt nog delade en äldre kollega med sig av några kloka ord inför nästa arbetsplats. Hon förklarade det livsviktiga i att ha "snällspärrar" för sig själv - kanske särskilt för sådana som mig som vill leverera, prestera och maximera på jobbet. Snällspärrar är ett sätt att bemöta omgivningen för att må bra i långa loppet.

Att sätta spärrar för att vara snäll mot sig själv, hur gör man det då? I mitt fall kan jag:

• sluta ta ansvar för andras känslor

• nöja mig med att vara tillräckligt bra

• låta negativa, onödiga saker rinna av mig (tänk fet-gås-effekten)

Vad skulle du göra för att sätta snällspärrar för dig själv?