Italienska ostar och kärleksbrev till mozzarellan
"Buongiorgno, mozzarella.
Jag lärde mig en sak i Italien: Vissa förutfattade meningar ska man bara äta upp. Några av dem är dessutom ett rent nöje att äta - bokstavligen. Jag har ju länge tyckt att du är rätt seg och tråkig. Svårt att matcha med andra trots att du varit rätt smaklös i dig själv. Jag har försökt att para ihop dig med grön basilika och röda tomater - dekorerat er snyggt i italienska färger och allt - men trots det har det inte hjälpt.
Tills vi möttes på nytt, i Italien. På din hemmaplan var du allt jag hade hoppats att du skulle vara: sammetslen, svalkande men med stänk av syrlighet. Med några droppar olivolja var du fulländad och min förutfattade mozzarellamening var en helt annan.
Grazie, jag längtar redan tills vi ses igen!"
Skulle jag skrivit ett brev till mozzarellan, hade det låtit ungefär sådär. Smått frälst av denna smaksensation, ville jag på nytt lära känna alla ostar som kom i min väg under resan i den italienska regionen Molise: parmesan, pecorino, ricotta, scamorza och burrata - och så traktens stolthet, caciocavallo. Fyra dagar i osthimlen och med en Italienexpert till hjälp - det här är vad jag tar med mig:
Om sockervadd vore en ost skulle det kallas ricotta
Ricotta betyder "omkokt" som menas att man kokar vätskan en andra gång för att ta vara på restprodukterna. Det var ursprungligen en ost för fattiga, eftersom den gjordes på vasslen som blev över från annan mjölkproduktion.
Jag åt ricottan till frukost, på nybakt bröd med bara lite salt på. Räcker gott så. Ricottan är som en lyckosam förening mellan sockervadd och ost - lätt som ett fluffigt moln och sött som färsk mjölk.
Smörig ordkunskap gjorde burratan till filmstjärna
Gissa om jag blev förvånad när jag hörde vad ordet "burrata" kom ifrån. På spanska, som jag ihärdigt försökte kommunicera med i Italien (utan framgång), betyder det nämligen åsna. På italienska betyder det smörig, vilket säger en del ostens ljuvliga insida:
Burrata är en delikatessvariant av mozzarella och grädde. Den lena smöriga smaken av burrata var förvånansvärt god till jordgubbar. Den frukosten, som vi dessutom fick njuta av i den här fina trädgården, var en av mina höjdpunkter på hela resan. Burratans bästa, mest krämiga, ögonblick fångade jag på film:
Traktens sötstarka stolthet caciocavallo
Den lokala specialiteten caciocavallo är gjord på komjölk och formad som en Barbamamma, med mjuka kurvor och smal midja. Den ovanliga formen kommer från sättet den lagras på - hängandes, med ett snöre om mitten. Smaken däremot, är mer vanlig. Lite sötstark och sträv som visade sig vara en smaksuccé med päron- och valnötsmarmelad.
Lär dig mer om ost!
Vill du veta mer om hantverket kring dessa ostar och besöka ett lokalt mejeri? Åk till byn Casacalenda i Molise och fråga efter Bio Sapori eller La Fonte Nuova. De tillverkar ostar och andra delikatesser av enbart ekologiska råvaror.
Hitta hit:
Adress via Scip. Di Blasio 53 - Casacalenda
Telefonnummer (+39) 0874 844112
Email lafontenuova@tiscalinet.it