Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat gissa att jag skulle spendera lediga dagar på en pilgbågsbana. Eller, mer precist, en skyttebana med 3D-måltavlor. Trodde väl heller inte att jag skulle leta efter bortskjutna pilar mellan fullstora plastvargar och örnar upphängda i snören i träden. Jag trodde nog inte heller att jag skulle göra eld och koka kaffe i brasan som det vore en vardagsgrej. Men det gör jag, nästan varje hemmahelg, och tycker det är rätt mysigt. Titta på de här bilderna liksom, skogsmagiskt mys!

För fyra år sen blev jag själv träffad av en pil, kan man säga med risk för att låta lite fånig. Amors, såklart. Jag träffade Gunnar och blev pangbombangblixtkär. Han började strax därefter skjuta pilbåge och i början följde jag motvillig, men nykär, ut på ranchen.

Och nu tycker jag de bästa, lediga dagarna är när vi kommer hem från ranchen och luktar eldrök och har barr i byxvecken. Tänka sig, det trodde jag aldrig - men tur är väl det! För att inte veta gör ju hela livet till ett pärlband av överraskningar.