Ett land som flyter av mjölk och honung. Pratar vi om Kuba är det nog bara bina som håller med. De kubanska bina lever i en sockersöt verklighet på honungsön och de har den sovjetiska kraschen att tacka för det.

"Knapert" skulle kunna vara Kubas mellannamn. De allra flesta kubaner har verkligen inte tillgång till vad som helst, när som helst. Det största intrycket jag hade från resan till Kuba var just det: bristen på saker vi (i väst) tar för givet. När ransoneringens sista riskorn är slut är det slut och nästa matbutiks hyllor kommer eka lika tomt. 

Efter Sovjetunionens fall, som storbroderligt stöttade Kuba, blev den lilla ön i princip avskuren från omvärlden. Ladabilarna fick rulla bäst de kunde utan reservdelar och människorna saknade det mesta, från livsviktiga läkemedel till vardagliga ting som plastpåsar och servetter. Vardagen blev ännu mer torftig för de allra flesta - men inte för bina. Bekämpningsmedel var helt enkelt för dyrt att importera så frånvaron av giftet har gjort att kubansk honung är helt ekologisk. Bina klarade sig dessutom från "bidöden" och bisamhällena har därför kunnat frodats fritt på ön. Lyckliga bin har alltså kommunismens fall att tacka för sitt flytande guld!

(Och så har vi, speciellt när honungen är den "hemliga" ingrediensen i den kubanska drinken Canchanchara:)

Läs mer om de kommunistiska bina här.