Huacachina i Peru - en oändlig öken

Biljoner och driljoner sandkorn, vart jag än tittar. Öknen i Peru tycks oändlig samtidigt som de svepande dynerna formar hela landskapet till ett sammetslent sandhav. Vi är på rundresa i Peru och Huacachina är ett spännande stopp på vår rutt mellan lilla kuststaden Paracas och Perus andra stad Arequipa. Huacachina är själva "oasen" och ligger fem kilometer från staden Ica. En sträcka som inte är lång på kartan men enorm i tanken. 

Julafton i Perus öken

Det är julafton men det traditionella firandet har vi lämnat hemma. Snö har bytts mot sand, minusgrader mot stekande sol och glögg mot iskalla Cruzcampo med salta bananchips. En och annan pyntad julgran påminner oss om firandet, men vi har siktet inställt på något helt annat...

Vi har åkt från kustens salta stänk och städernas skramliga plåthus - till total tystnad och lugnande vyer. I Huacachina bor bara cirka 100 personer året om, men tiotusentals besöker oasen för semester varje år. Vi är några av dem.

Den "magiska" lagunen i Huacachina

Bortom eviga sanddyner börjar jag snart skymta en siluett av palmkronor. De står och gruppkramar varandra och omfamnar en sjö mitt i öknen. Sjön beskrivs som en magisk lagun i reseguiderna, där en sjöjungfru bor och förföriskt lockar ner en man om året att drunkna i vattnet. Andra källor hävdar att det är kontrasten mellan det varma ytvattnet och kyliga bottenvattnet som orsakar muskelkramp till ivriga simmare. Vilken version du väljer att tro på, får nog din fantasirikedom avgöra. ;-)

Staden är inte större än två gator i vardera riktning runt lagunens långsidor. Den kantas dock av bling-bling hotell, kaching-kasinon, ett bibliotek och morrande areneros. Det är mot de senare som vi styr stegen.

Adrenalinstinn sandsurfing med areneros

Areneros är beach buggy-bilar som gasar, surfar och glider upp och nerför sandbergen. Man hyr dem med chaufför som utlovar en "crazy ride, amigo" och sen är det bara att hänga med. Du kommer tacka den som uppfann säkerhetsbältet! 

Efter åkturen har är jag innerligt tacksam över att marken under fötterna är fast och inte föränderlig och flytande som sanden. Trots att inälvorna har möblerats om och hjärtat har fastnat i halsgropen är jag sprudlande. Livet känns i varenda cell i kroppen och hela jag vet att jag lever. Sandig i varje vrå, men jäklar vad livslycklig biljoner och driljoner sandkorn gör mig.

Drömmen om öknens solnedgång

Fortfarande euforiska över sandsurfingen, börjar vi speja mot toppen av dynerna. Tänk vad coolt att se solnedgången från högsta punkten! Var vi oövervinnerliga i vår arenero, är vi väl det i öknens mäktiga rike också, resonerar vi självgott och börjar gå. Och går. Och går. Hur mycket vi än går kommer vi inte framåt. Ett steg fram, två bak är den omöjliga logiken. Toppen på sandberget blir allt mindre och solen börjar oroväckande snabbt sjunka på himlen. I den här två bak, ett fram-takten kommer vi ju aldrig hinna upp i tid!

Kläderna klistrar mot kroppen och som om inte kängorna är nog tunga redan, fylls de med mer och mer sand ju mer vi sliter. Tillslut drattar vi frustrerat ner på knä och tömmer kängorna på några sandlådor var. Sen sitter vi kvar. Solen slickar himlen med brinnande färger och är säkert helt underbar på andra sidan sanddynerna. Hos oss är det skugga och  en liten ökenspindel verkar vilja bygga bo för natten i min armhåla. 

Magi på Huacachinas alldeles egna vis

Men ändå. Livet är när det känns - om det så är med sandkorn i skrattrynkorna, omkullkastade organ huller om buller eller sugande mjölksyra i vandrande ben. Just nu har jag allt av det. Visserligen sitter vi i skuggan och har spindlar som sällskap, men framför oss skimrar hela Huacachina i guld och rött. Kasinots nattliga ljus har börjat flimra och glittrar i lagunens vatten. 

Reseguiderna behöver ingen dräpande sjöjungfru för att göra det här stället till en legendarisk sägen, det inser jag. Det räcker bara att vara här och nu, så sköter Huachachina den magiska biten alldeles utmärkt på egen hand. 

Restips till Huacachina, Peru:

• Oasen ligger ca fem kilometer från närmsta stad. Snabbast och smidigast är att ta taxi från Ica.

• Buss från Perus huvudstad Lima tar ca fem timmar.

• En dag räcker för att uppleva "ökenstaden", åka med en arenero och testa sand boarding.

• Bunkra med flaskvatten, använd hatt/keps och ha rejäla skor för att klara sandlandskapet.

• Huacachina är ett alternativ till den långt mer kända Nazcaöknen.