Och så kom den till slut. Äntligen höst, med löv som knastrar och luft som krispar. Träd som brinner i rostrött och lejongult. Te i baljor och filtar i ull.

I slutet på sommaren sa jag att jag bara ville vara här, precis här, i min fina skrivarlya och inte på väg någonstans. Efter många resor med livet i en ryggsäck var det en fantastisk känsla att få en egen nyckel till en egen dörr med mitt egna namn på. Jag var Hemma på Lyckliga gatan med mina tomatplantor i fönstret. 

Nu, en bit in på hösten, har jag druckit åtskilliga liter te och ullfilten har blivit mitt andra skinn. Resmyrorna har börjat krypa i benen och jag vill se mer av hösten, fast på andra platser. Tack och lov har jag spännande saker att se fram emot: Tjeckien, Litauen och Kuba. De är alla nya bekantskaper som jag längtar efter att lära mer mig om. Har du varit i något av länderna? Har du tips är jag glad om du delar med dig!