Det var en gång en höst. En höst som kom och gick och däremellan sa det bara svisch. Hängde du med där? Knappt jag heller.

Den här hösten har gått i stormens fart och plötsligt står jag under en naken björk och undrar vad som hände med löven som precis nyss brann i eldiga färger. Nu ligger de ligger istället i högar på marken som strösslade minnen av årstiden som just var. 

Här är några bilder från hösten som kom och gick och bara sa svisch. 

Höstens skafferi var färgsprakande och rikligt. Chilihett, lingonsurt och äppelsött bland annat.

På en kyrkogård i Vilnius, Litauen, kulminerade mina höstkänslor när jag kastade gyllengula löv mot en bärnstensfärgad kyrka. Filmiskt ögonblick!

Vilnius var oktoberklätt och luften var kyligt, men i parkerna satt fortfarande gamla gubbar och spelade schack.

Min höst har också gått i humlens tecken. Jag har druckit ljus, mörk, skummig, god, besk, ljummen och läskande öl i både Tjeckien och Litauen. Men favoriten var nog ändå Koffola.

Hösten var också mörka höstkvällar med kandelabrar och ölprovning.

Men hösten var inte bara lejongult och ockrarött. Från en kulle i Tjeckien spanade jag över gröna, gröna och åter gröna vyer. Kisade lite och spanade långt bort i horisonten efter nästa års resmål.