"En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund."

Så skriver Karin Boye i första versen av dikten "Evighet". Precis så kändes det den dagen jag cyklade runt sjön Hemfjärden i Örebro - en solig, grön dag som gärna fick vara för evigt. Fladdriga, citrongula fjärilar både på ängen och i magen. Årets första, svalda fluga och svalkande vindar mot bara ben fick jag också av bara farten på cykeln.

Hemfjärden runt: var, hur och när

Hemfjärden är den västligaste delen av Hjälmaren, som knyts ihop vid ett sund. Man cyklar genom naturreservatet Oset (som faktiskt är en f.d. soptipp!), där också Naturens Hus med café och rastplats finns. Sedan går turen förbi näpna byar och söta kyrkor på den vida Närkeslätten. Cykelslingan är ca 4 mil runt och för att komma över sundet får man tajma den lilla färjans avgångar. Men de som är sådana kan ju alltid ta cykeln på axeln och simma över. ;-)

Hemfjärden runt är en fin utflykt på vår och sommar. Med picknick och pauser blir det en härlig heldag i Örebros bästa hoods.

Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes
ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består
för den skapande sekunden,
som mått aldrig når.

Så avslutar Karin Boye dikten i inledningen. Jag tolkar den som finessen med att få glömma tid och rum för en liten stund och njuta av sekunderna här och nu. Och är det inte precis det sommaren handlar om, egentligen?