- I reklamsamarbete med Flightright- 

”Traveling with Mad Air?” frågade en man oss. Han hade vänlig ton men lurig blick. ”Yes…” svarade vi, lite fundersamt eftersom det var det enda bolaget som flög Toliara-Antananarivo. Det enda flygbolaget som överhuvudtaget trafikerade inrikes på Madagaskar, förresten. Vad skulle vi annars flyga med? ville jag fråga, men hann bara få ett ”Well, good luck then” innan han försvann i trängseln bland hönsburar, rissäckar och svettiga människokroppar i den lilla väntsalen på flygplatsen.

Den där mystiske mannen såg vi inte igen, men hans lyckönskning skulle vi komma att behöva – och snart skulle vi även förstå anledningen till den luriga blicken…

Vi var på Madagaskar 2010 och hade haft underbara veckor på landsbygden, vid kusten och i bergen. Jag föll snabbt för ”den röda ön” och enkelheten i livet där. Att skaka på huvudet, rycka på axlarna och ta allt som det kommer – det tyckte jag var charmigt och försökte härma. Men riktigt så laid back var jag däremot inte när vi skulle resa hem.

En gnutta hopp i propellerplanet

Vår hemresa skulle gå från kuststaden Toliara till huvudstaden på Madagaskar, Antananarivo, vidare till Paris och sedan hem till Sverige. En lång men smidig resa, väntade vi oss. Så blev det förstås inte. Redan när vi kom till den lilla plåtlådan som var flygplatsen i Toliara, kändes något fel i luften. Onödigt långa köer, ovanligt höga röster, omöjliga tidsramar. Den franska dialekten var lika omöjlig att förstå som malagassiskan, så vi och de fåtal andra turister som skulle med flyget, fick tolka personalens kroppsspråk så gott det gick.

När fjäderfän, människor och säckarna med ris väl var ombord, tryckte piloten plattan i mattan i det lilla propellerplanet. Vi susade in i landet, mot huvudstaden, nu med hoppet att vi skulle hinna med långflyget till Europa ändå. Med den goda tron kunde vi rycka lite på axlarna och ta det som det kom, lite malagassisk stil sådär, för det skulle ju ordna sig!

Flyget gick till Paris - utan oss

På den lite större flygplatsen i huvudstaden grusades det enda, lilla hopp vi hade kvar. Flygpersonalen hade i princip stängt informationsluckan och brydde sig inte om att vi skulle med nästa flyg – det till Paris. Vi hade kommit försent till incheckningen, sa de, medan vi försökte förklara att det var deras eget bolag som hade försenat flyget. Vårt Parisflyg lyfte mot Europa och lämnade oss kvar på ön. Nästa gick om en vecka. Varsågod att betala nya biljetter, var den information vi fick. Samt nonchalanta skakningar på huvudet och ryckningar på axlarna.

De som skulle till Paris började protestera och gruppera sig. Plötsligt skalade vi av den västerländska distansen mot varandra och blev ett team – vi skulle ju alla hem. Vilken nationalitet som stod i passet spelade ingen roll, just då var bara ”Europa” hem för allihopa.

Ett långt dygn av ovisshet och väntan

Servicen på flygplatsen var omöjlig att förstå, både språkligt och kulturellt. Dagen blev kväll som blev natt och ingen ville lämna flygplatsen – för vi hade hört ryktas om att det fanns en väg, till Europa ändå, redan imorgon… Vi byggde provisoriska bäddar av våra väskor och ställde in oss på en lång natt. Jag minns att mamma delade upp de sista kexen till min bror och mig, rättvist fördelat, men inget åt sig själv. Pappa stod i fronten av de allt tröttare men också allt mer frustrerade resenärer. Vi visste nu att det fanns en väg till Paris imorgon, visserligen en omväg, men ändå!

Framåt småtimmarna fick vi avhuggna pet-flaskor av flygplatspersonalen, fyllda med hälften kaffe, hälften socker. Kanske var det den energikick vi behövde för att till slut lyckas övertala personalen om att ersätta vår missade flight med morgondagens långflyg. När de första solstrålarna dansade in i väntsalen fick vi äntligen svaret. Vi var inbokade på flyget! Förvisso via öarna Réunion och Mauritius och sedan till öriket Maldiverna – men ändå! Vi började dessutom bli lite stressade hem för det pratades om ett askmoln från Island som kanske kunde ställa till det för flygtrafiken i Europa…

Äntligen i Europa - men kom askmolnet allt närmare...

När vi landade i Paris var vi både bagagelösa och sömnlösa. Vakna sedan nästan 30 timmar vandrade vi omkring i svettiga shorts och linne i Paris innerstad, i väntan på flyget till Arlanda. Jag tror inte vi ens orkade tänka på isländska askmoln då… Det var kanske tur för vi kom med det sista flyget till Sverige innan linjen tvingades pausa.

Det jag däremot tänkte på, var den där mannen i början av berättelsen. Madagaskars flygbolag heter Air Madagascar – inte Mad Air. Det var inget jag reagerade på då, men de kom verkligen att göra själ för sitt öknamn…

Res med rättigheter

Resan från lilla strandparadiset i Toliara till Stockholm blev lång – och med extra mellanlandningar och extra dagar på köpet. Vi hade tur att ändå komma med långflyget till Paris och sista flyget till Sverige innan askan förlamade Europa. Att resa ska dock inte bara handla om tur – det handlar framförallt om rättigheter. Vad du har rätt till är inte alltid så lätt att hävda gentemot stora, internationella flygbolag. Vad du har rätt till är inte alltid så lätt att veta!

Läs mer

• Daniela på Discovering the Planet har tagit upp vanliga frågor med svar som gäller flygförseningar.

• Daniel på Dryden skriver om sitt ”bortslarvade” dygn på Zanzibar.

• På Konsument Europa finns mer information om dina rättigheter vid flygförseningar inom EU.

- I reklamsamarbete med Flightright -