På min yogamatta kan det hända grejer. Det är skönt att släppa taget, låta tankarna flyga och kroppen pysa. Men vad tycker hen bredvid om det?

Vi är ett gäng yogis, som i ett mörkt rum fyllt av rökelse och värmeljus, svettas och stretchar tillsammans om kvällarna. Det kanske låter som en sekt fast det bara är en del av (den spanska?) yogakulturen.  Eter många år i Spanien har jag slutat störa mig på inkräktare i min personliga sociala sfär, och nästan börjat vänja mig med närheten till min granne på yogamattan bredvid. Men hur nära är egentligen för nära? När vi inte bara delar yogasal och kvällstid tillsammans, utan också kroppsdofter... 

Jag vet vilka naturkrafter yoga kan skapa - och hur man fixar mittbena på snygga yogalärare. Jag vet också att Twisten får mig att rapa och Bryggan orsakar blåsväder åt andra hållet. Därför har jag svårt att blänga på väderspännaren bredvid, när jag vet att det kan braka till på min matta nästa gång. Men snälla, håll dina pysar innanför din egen mattas kanter så gör jag det också. Det är nog med rökelse i rummet redan...