Det är en stekhet sommardag och vi är på väg hem till Örebro efter en helg till skogs i Bergslagen. Längs vägen ligger en plats jag har velat besöka länge som passande nog verkar bjuda på mycket skugga. I skriande behov efter svalka och dessutom på jakt efter en fin picknickplats bestämmer vi oss för att svänga av till Björkskogsnäs. Det är jag glad att vi gjorde!

Björkskogsnäs naturreservat

Längst ut på udden finns ett naturreservat som känt för en särskild blomma som (sägs) slå ut en särskild dag. Blomman är en orkidé som heter guckusko och dagen är ingen mindre än den 6 juni.

Idag är dock inte Sveriges nationaldag, men det spelar inte så stor roll. Björkarna susar och ängarna ser ut som hela midsommarbuketter. Det är vykortsvackert och Sverige visar sig i sin bästa skrud ändå.

Picknick vid Ernsts nygamla gård

Vi tar med vår picknick och dukar upp den på en rastplats intill en gårdsstuga, som numera är ett kafé. Idag är dock serveringen stängd, men skyltar skvallrar om att det finns smörgåsar och bakverk när det är öppet (obs: sommaren 2023 verkar den dock hålla stängt). Björkskogsnäs gård var ursprungligen hem åt finska nybyggare och har brukats ända sedan slutet av 1500-talet.

Efter vår medhavda fika går vi den korta slingan runt udden. 1,3 kilometer känns alldeles lagom i värmen och vi söker skugga under björkgrenarna. Det blåser friskt från sjön och det är vi tacksamma för.

Har du sett TV-programmen "Sommar med Ernst" och "Jul med Ernst" känner du säkert igen Björkskogsnäs omgivningar. Här spelades programmen in då Ernst bland annat gav den gamla gården nytt liv.

Lusthuset på Björkskogsnäs

Ett annat av Ernsts kreativa projekt på Björkskogsnäs är det fina lusthuset som tittar ut över sjön. När han kom in i lusthuset - eller trädgårdspaviljongen som det heter i programmet - och såg takmålningarna och vyerna ska han ha sagt: "det här är verkligen inget lusthus, det är ju en kyrka!"

Och ja, visst är det lite heligt att sitta här och titta ut över sjöns blanka vatten och de mjuka Grävlingkullarna runt omkring. Trots att lusthusets stora fönster blir lite som ett växthus, kan jag inte riktigt slita mig från det. Det är så fint och vilsamt, verkligen ett vill-sitta-länge-ställe! Till lusthuset vill jag komma tillbaka i vinter, gärna när solen strålar och med varm choklad i termosen.

Läs mer: om Björkskogsnäs på Länsstyrelsens hemsida